Utöver faktumet att det finns alla typer av mixtapes finns det alltid en anledning att göra ett. Men vad är det med mixtapes som är så speciellt? Vad är, helt enkelt, grejen?
Ett mixtape handlar om tiden du lever i, eller har levt och vill minnas, om de människor som du har delat de stunderna med. Ingenting summerar den perioden i ditt liv bättre än ett gammalt mixtape. Det gör ett bättre jobb på att lagra minnen än din egen hjärnvävnad. Varje mixtape berättar en historia. Sätt ihop dem, och de kan berätta en historia om ett helt liv. Att sätta en låt på ett mixtape är lite som att gjuta liv i den, att sätta den fri med syfte och mål.
Det mest tydliga med mixtapes är att de oftast handlar om kärlek, och om vi hårdrar faktumet så sopar ett riktigt kassettband banan med mp3:or. Det har inget att göra med vidskepelse eller nostalgi. Mp3:or går rakt in i hjärnan, den delen gillar jag. Men rytmen av ett mixtape är rytmen av kärleken, det analoga surrandet av den fysiska närheten mellan två sentimentalt mänskliga kroppar. Kassettbandet är fullt av väsande och den inspelade tystnaden tömd på dialog. Rummet, med sin unika utformning av väggar, tak, golv och andra objekt skapar en helt säregen närvaro; det är fullt av bortkastat utrymme, onödigt brus. Jämfört med den tydliga 4/4 rytmen av en mp3 är mixtapes hopplöst ineffektiva och odugliga. Att lyssna på ett gammalt mixtape är på samma sätt som en kriminalpolis sitter och häller upp drinkar åt den grånande kontoristen som berättar historier om gamla goda dagar på det sjaskiga motellet längs motorvägen. Du vet du kommer vara något uttråkad, men det kanske ändå finns en ledtråd någonstans där inne. Och om det inte är det, så vad fan gör det? Det är inte en dålig tid. Du vet du kommer slösa bort tid. Du planerar att göra det.
Skapandet av ett riktigt bra mixtape, till exempel om ett kraschat förhållande, är svårt att göra och tar mycket längre tid än vad du föreställa dig om du aldrig gjort ett. Du måste köra igång med något som fångar lyssnarens uppmärksamhet och väver fast dem. Sen måste du höja temperaturen, men du vill inte blåsa ur alla ventiler på en gång, så därefter behöver du varva ned. Du behöver berätta din historia på en begränsad tid med tydlighet, och där eventuella subtila undertoner träder fram behöver lyssnaren vara på samma musikaliska våglängd. Det går inte att säga "jag tycker om dig" med World In My Eyes av The Cure om lyssnarens referens är Without You Here med Goo Goo Dolls; men kanske går det att mötas halvvägs med Closer To You av Brett Dennen. Det är många regler, men ett riktigt bra mixtape är oundvikligen värd både ens tid och uppmärksamhet.
Så idag, Sunglasses and Flip-Flops.
Historien bakom? Lyssna.
Och låt mig veta hur just du uppfattar historien!
Ett mixtape handlar om tiden du lever i, eller har levt och vill minnas, om de människor som du har delat de stunderna med. Ingenting summerar den perioden i ditt liv bättre än ett gammalt mixtape. Det gör ett bättre jobb på att lagra minnen än din egen hjärnvävnad. Varje mixtape berättar en historia. Sätt ihop dem, och de kan berätta en historia om ett helt liv. Att sätta en låt på ett mixtape är lite som att gjuta liv i den, att sätta den fri med syfte och mål.
Det mest tydliga med mixtapes är att de oftast handlar om kärlek, och om vi hårdrar faktumet så sopar ett riktigt kassettband banan med mp3:or. Det har inget att göra med vidskepelse eller nostalgi. Mp3:or går rakt in i hjärnan, den delen gillar jag. Men rytmen av ett mixtape är rytmen av kärleken, det analoga surrandet av den fysiska närheten mellan två sentimentalt mänskliga kroppar. Kassettbandet är fullt av väsande och den inspelade tystnaden tömd på dialog. Rummet, med sin unika utformning av väggar, tak, golv och andra objekt skapar en helt säregen närvaro; det är fullt av bortkastat utrymme, onödigt brus. Jämfört med den tydliga 4/4 rytmen av en mp3 är mixtapes hopplöst ineffektiva och odugliga. Att lyssna på ett gammalt mixtape är på samma sätt som en kriminalpolis sitter och häller upp drinkar åt den grånande kontoristen som berättar historier om gamla goda dagar på det sjaskiga motellet längs motorvägen. Du vet du kommer vara något uttråkad, men det kanske ändå finns en ledtråd någonstans där inne. Och om det inte är det, så vad fan gör det? Det är inte en dålig tid. Du vet du kommer slösa bort tid. Du planerar att göra det.
Skapandet av ett riktigt bra mixtape, till exempel om ett kraschat förhållande, är svårt att göra och tar mycket längre tid än vad du föreställa dig om du aldrig gjort ett. Du måste köra igång med något som fångar lyssnarens uppmärksamhet och väver fast dem. Sen måste du höja temperaturen, men du vill inte blåsa ur alla ventiler på en gång, så därefter behöver du varva ned. Du behöver berätta din historia på en begränsad tid med tydlighet, och där eventuella subtila undertoner träder fram behöver lyssnaren vara på samma musikaliska våglängd. Det går inte att säga "jag tycker om dig" med World In My Eyes av The Cure om lyssnarens referens är Without You Here med Goo Goo Dolls; men kanske går det att mötas halvvägs med Closer To You av Brett Dennen. Det är många regler, men ett riktigt bra mixtape är oundvikligen värd både ens tid och uppmärksamhet.
Så idag, Sunglasses and Flip-Flops.
Historien bakom? Lyssna.
Och låt mig veta hur just du uppfattar historien!
1 kommentar:
Linda, trevlig lyssning!
Skicka en kommentar