Lyssnar på Blackfield i skuggan. Lunket av lediga dagar börjar infinna sig och likt kroppen slappnar av i sin hållning och den spända hanen sakteliga närmar sig sitt nollställda läge går tankeverksamheten åt motsatt håll och skapar en translationell utveckling jämte solskenet, trekvartsjeans och linneskjortor.
Utan stress och med skön otvungenhet har på tvenne dagar sköna stunder avlöst varandra på löpande pärlband. Allra först umgänge med poolbad och rosévin, årlig prestigeturnéring i kubb med grillad mat över öppen eld. Följer upp med stugvistelse omgiven av vatten, Kräsna Kurt (fiskmås, true story) och jordgubbar. En tur med fina båten längs älven och havet med två av kidsen, allt med solen i ansiktet och linneskjortan fladdrandes i den svagt saltdoftande vinden som om än hur mycket Baywatch/Hasselhoff-varning det är på det uttalandet, I couldn’t care less. Men där kroppen långsamt låter den vardagliga vinkelvolten ebba ut likt en engelsk kanal under lunas åverkan tar reflektionens tankebanor vid. Finner mig själv läsa mina egna texters början och ser vilken skillnad dessa tre år av skrivande har fört med sig. Distansen är vida milslång. Just där och då var tillvaron en flyktig upplevelse, idag så mycket mer rotad och fundamental. Alla texter under de gångna åren beskriver sinnesstämningar och min egen utveckling på ett högst personligt plan. Likväl har läsarskaran förändrats; nya har kommit till, andra lämnat och även ni är en del av helhetsekvationens affekter. Det är dock först när jag läser min egen historia jag slås allra mest av hur både de medvetna och icke-sådana dito livet fört med sig utan att egentligen ha ägnat det en tanke.
Utan stress och med skön otvungenhet har på tvenne dagar sköna stunder avlöst varandra på löpande pärlband. Allra först umgänge med poolbad och rosévin, årlig prestigeturnéring i kubb med grillad mat över öppen eld. Följer upp med stugvistelse omgiven av vatten, Kräsna Kurt (fiskmås, true story) och jordgubbar. En tur med fina båten längs älven och havet med två av kidsen, allt med solen i ansiktet och linneskjortan fladdrandes i den svagt saltdoftande vinden som om än hur mycket Baywatch/Hasselhoff-varning det är på det uttalandet, I couldn’t care less. Men där kroppen långsamt låter den vardagliga vinkelvolten ebba ut likt en engelsk kanal under lunas åverkan tar reflektionens tankebanor vid. Finner mig själv läsa mina egna texters början och ser vilken skillnad dessa tre år av skrivande har fört med sig. Distansen är vida milslång. Just där och då var tillvaron en flyktig upplevelse, idag så mycket mer rotad och fundamental. Alla texter under de gångna åren beskriver sinnesstämningar och min egen utveckling på ett högst personligt plan. Likväl har läsarskaran förändrats; nya har kommit till, andra lämnat och även ni är en del av helhetsekvationens affekter. Det är dock först när jag läser min egen historia jag slås allra mest av hur både de medvetna och icke-sådana dito livet fört med sig utan att egentligen ha ägnat det en tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar