Runt mig är det helt mörkt. Sommarvärmen dröjer sig ännu kvar under den svagt klordoftande huden. Bakom rummets enda fönster skymtar en svag siluett av kvällsljus genom persiennen och den svaga kvällsbrisen sveper in i sovrummet. Mitt auditära cortex registrerar det svepande pianostaccatot i Ludovico Einaudi's Fly ur hörlurarna begravda i öronen.
Mörkret i rummet ställer sig i skarp kontrast till allt det tidskrävande arbetet de senaste dagarna i kulisserna som föranlett den tystnad som här hägrat. Efter många funderingar, fram och tillbaka, gjorde jag slag i saken och satte upp någonting som kostat både dållars och en hel del massa tid. En fotosida med blogg, med ambitionen att fungera som någon sorts plattform för ett intresse som kan leda till någonting helt nytt och väldigt intressant. Min magkänsla säger att arbetet med detta visuella alster kan påverka detta hörn av pseudonymskrivande på flera sätt. Där finns inga pseudonymer, inget gömt, bara jag och exakt vad det innebär, mina tankar och uttryck i mina bilder och texter. Det hela är lite som ett mynt; två sidor där vardera har sin betydelse. Det här är min plats för någons tankar om livet som läkarkandidat, doktorand och pappa i stil av ett blandband. Där, det är min visuella tankesmedja med sina egna historier. Om du hittar dit, mycket välkommen, men då denna sida är i sitt pseudonymistiska tillstånd kommer någon vägledning ej att givas. Här är jag Doktoranden, där är jag [...].
> Till de som känner mig mer personligen; säg till, så får ni veta var jag finns.
Mörkret i rummet ställer sig i skarp kontrast till allt det tidskrävande arbetet de senaste dagarna i kulisserna som föranlett den tystnad som här hägrat. Efter många funderingar, fram och tillbaka, gjorde jag slag i saken och satte upp någonting som kostat både dållars och en hel del massa tid. En fotosida med blogg, med ambitionen att fungera som någon sorts plattform för ett intresse som kan leda till någonting helt nytt och väldigt intressant. Min magkänsla säger att arbetet med detta visuella alster kan påverka detta hörn av pseudonymskrivande på flera sätt. Där finns inga pseudonymer, inget gömt, bara jag och exakt vad det innebär, mina tankar och uttryck i mina bilder och texter. Det hela är lite som ett mynt; två sidor där vardera har sin betydelse. Det här är min plats för någons tankar om livet som läkarkandidat, doktorand och pappa i stil av ett blandband. Där, det är min visuella tankesmedja med sina egna historier. Om du hittar dit, mycket välkommen, men då denna sida är i sitt pseudonymistiska tillstånd kommer någon vägledning ej att givas. Här är jag Doktoranden, där är jag [...].
> Till de som känner mig mer personligen; säg till, så får ni veta var jag finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar