Sa någon papper?

Även om tankeverksamheten den cirkus senaste veckan till viss del varit mer proliferativ och djuplodande än tidigare har de icket gått att koka ned till varken konstruktiva resonemang eller kontrastrika skildringar med fokus på versaler åtföljda av gemener; snarare har allting varit en introvert och omvälvande strukturering av ett multifaktoriellt spektrum där den röda tråden sedan länge gömt sig i dammiga hörn. Den har varit tvungen att återfinnas, att återknytas, att bli ett ledsnöre för en tillfälligt blind. Ibland bör det skrivna ordet läsas mellan raderna istället för på, ibland bör tystnaden vara det mest talande i rummet.

I ett mera rättframt skrivande är dagarna belamrade med arbetsuppgifter som innebär mycket tittande i mikroskop, en susande tillvaro i ett cellodlingslabb, en slabbande och ganska barnsligt rolig tillvaro i Western-labbet, ett arbete med "miljonersmikroskopet" som har en deadline utom denna värld kontra kunskapsbemästrandet. Men framför allt just nu väldigt mycket skrivande. Vad sägs om abstract till höstens förhoppningsvis reella resa hit? Till detta även skrivande av introduktionen till mitt mastodontmanuskript vilket innebär att min fina MacBebis, som nu växt upp till en fullfjädrad compadre, omges av referenslitteratur i sjuka mängder och den charmiga dubbelvolymen Norstedts stora sve-eng-sve ordbok med sitt imponerande hyllmått på 11,4 cm. Det hela är nog lite som en upplevelse att drunkna i en bottenlös pool av papper. Just nu känns det där fantastiska kandidatlivet långt borta, men som alltid är det alldeles för lätt att överromantisera det uppenbart grönare gräset på andra sidan.