03 mars, 2011

Sötnos

Fingertopparna dansar fjäderlätt över den vita ytan. De mjuka linjerna avspeglas i den lätta nervositeten att trycka fel någonstans och orsaka prematura problem. "Välkommen" säger den på flera språk samtidigt som vi med ljusets hastighet landar på en främmande värld där kunskapens vagga är naken och tom. Världen heter Apple och huvudstaden MacBook. "Welcome to the white side" säger någon i periferin "we have cookies" men jag lägger inte märke till vem. Stegen är stapplande och små längs främmande och annorlunda gator och gränder, men ack så bekväma i härligaste enkelhet. Lite som att ta av sig de där gamla skorna man tycker är bekväma men egentligen alldeles för nötta och därför tar på sig ett par nya. Allra först lite hårda och obekväma men kort därefter helt underbara. Hej lilla vän, vi ska ha det bra tillsammans du och jag.

Utöver min nyfunna kärlek som min fru kommer fördöma som icke hälsosam är livet stillsamt pockande med traditionell uppmärksamhet. Senaste dagarna tillbringades hemma med 82.7% av tiden i horisontalt framstupa sidoläge för att kurera efterdyningarna av dumdristigt tränande som gav förkylningen en express-fil tillbaka i kroppen. Men med vetskapen att denna vita härlighet ligger väntandes på skrivbordet när man kommer tillbaka kan få den mest slemsega doktorand att lysa upp som en Marie Curie vid en geigermätare. Forskningen går fina fisken med mycket i pipelinen, det skrivs och filas på manuskript och ansökningar, laboreras och elaboreras, ljudmiljöerna växlas från nördigt forskningsprat och ljudboken The Name Of The Wind av Patrick Rothfuss vidare till sanslöst vackra Collapse Into Now med R.E.M. Det dricks kaffe och skrattas åt dråpliga iPhone auto-corrects där jag och C nästintill ligger dubbelvikta i skratt som effektivt lyser upp en redan ljus dag. Ibland behövs inte så mycket.

4 kommentarer:

Tolkia sa...

Jag gillade "The name of the wind" (gillar väl möjligen inte att andra delen inte kommit ut än ...). Svulstig, tyckte någon, men jag gillar svulstigt.

Doktoranden sa...

Tolkia, så här långt tycker jag den är helt briljant. Svulstigt är helt ok så länge det är bra, som nu.

Tolkia sa...

Robin Hobbs Farseer-böcker är typ ultra-svulst. Asbra. XD

Doktoranden sa...

Vilka jag för övrigt lånade av dig och läste. Bra böcker indeed.