03 september, 2010

Versus

I våras, på en av de medicinplaceringar som var riktigt minnesvärda och lärorika, gick jag tillsammans med en otroligt duktig läkare som gjorde ST inom neurologi. Hon utmanade mig på många sätt och jag lärde mig otroligt mycket om det ännu mer komplexa yrket att fungera som läkare i vad som närmast ibland bör betraktas som en kringresande cirkus.
Månader senare sitter jag hemma, läkarrocken bildligt upphängd på pauskroken för en tid framåt, när min fru kommer hem från jobbet och har en hälsning åt mig från denna fantastiska ST-läkare.

E: Träffade L idag på mitt jobb, hon hälsar åt dig!

Jag: Jaså, vad roligt, hälsa tillbaka!

Sedan återger hon den konversation som följde efter de standardiserade hälsningsfraserna hon och L utbytte på jobbet:

L: Du måste hälsa åt [doktoranden]. Han var så himla duktig, noggrann och snabb när han gick med mig som kandis!

E: Ja, det ska jag absolut göra.

L: Antar han är lika driftig och effektiv hemma?

E: Nä, hemma gör han inte många knop....

Så nu vet ni.

Inga kommentarer: