Ett dunkelt upplyst kök

E åker iväg ut med tjejkompisarna. Barnen sover lugnt i sina sängar. Jag sitter i ett kök omgiven av tystnad sånär som på tonerna med Goo Goo Dolls från Spotify. Magen mätt efter middagen av vitlökstyngd asiatisk wok och lingonlatté som avrundning. Köket är dunkelt upplyst, bredvid mig på bordet står glaset med sval sydafrikansk chardonnay semillion som med jämna mellanrum smeker gommen med toner av citrus och persika. Kvällen är mörk och lugn. Kvällen är min, utan avbrott, min att nyttja till dess fulla potential. Så jag sitter i ett kök, läppjar på vinet, väntar på choklad- och lingonbakelsen som bakas i ugnen och bara väntar på att få toppas med syrad grädde och lite fler lingon. Kanske sätta på och se det jag har kvar av The Ghost Writer? Eller inte. Kanske bara sitta här och vara. Idag är det jag och köket. Jag och ensamtid. Jag och boken om internmedicin med vinet, Goo Goo Dolls och den nu färdiga bakelsen. Nästa helg är kontraster, stor middag med studiekamrater. Jag och många andra, utan böcker. Idag är nu. Nuet.