Utan rädsla

Tredje dagen i rad i mitt köttsliga skal (litterärt lemlästad efter den dävna besvikelsen över Brown och The Lost Symbol) omgiven av hyllor med tusentals litterära verk. Progressionen är reell liksom intaget av koffein. Dagen pulserar mot sitt slut och insikten smyger sig som vid varje tillfälle på att livet aldrig bjuder på genvägar. Framgång och att lyckas är alltid den skördade frukten av ett bakomliggande hårt arbete. Så när Melissa Etheridge vräker ur sig Fearless Love från den senaste skapelsen sjunger hon rakt in mitt bröst lika lätt som den vassaste av knivar genomtränger luften man andas och trycker mig framåt. Vidare. Längre. Mot högre mål.

"I've walked my path, had worlds collide
I lost my way and I fooled my pride
This lover's ache wouldn't feel so strange
If I could only change

But I am what I am
I am what I am afraid of
So what am I afraid of?

I want to live my life
Pursuing all my happiness
I want a fearless love
I won't settle for anything less"

Och om du inte tycker om den.

Sov en natt.

Lyssna igen.