Tiden går men bestyren består

Visst är det så man säger? Packar ryggsäcken med allt det välbekanta; laptopen med strömkabel, blocket, en två svartbläckpennor, plånboken för kaffebehovet, iFånen med bra musik, hjärnan och den lätta men odiskutabelt bekanta ångesten. Kramar barnen. Hojar till biblioteket i duggande regn. Det runda vita bordet märkt av tidigare studenters framfart ramas in av de sotfärgade stolarna. Genom de djupa fönstren blickar man ut över den nu träinramade universitetsdammen där regndropparna skapar ett kalejdoskop av ordning ur kaos. Andre Tanneberger spelar suggestivt vidlyftande rytmer från albumet Trilogy's b-sida och håller min takykardi i schack, allt medan min n.opticus eftersänder medicinska och kirurgiska kunskaper till ett koffeindimmigt cerebrumcortex. Illuminated mind. En annan värld jag kan. En av flera där varje del skapar den magiska helheten.