01 juni, 2010

Självtvivel

Efter en hel termin av kunskapssamlande nås i morgon det klimax stavat t e n t a. Det ofrånkomliga är att jag och tentor aldrig varig goda vänner, än mindre långväga släktingar och allra minst ytligt bekanta. Av någon anledning är tentor min stora nemesis. De flesta andra examinationsformer rör mig inte i rygghåren, men just skriftliga tentor är som karikatyren att tugga i sig en hel hög med böcker, sätta sig vid bänken och spy ut de nu idisslade sidorna över hela bänken och gå därifrån. Efter mig lämnar jag allt som oftast en hög med nonsens där logiken inte övervunnit förnuftet och förnuftet inte heller vunnit över hjärncellsbristen. Terminen har varit lång, jobbig och evinnerligt tröttsam i ena vågskålen. I den andra vågskålen har jag hittat en eventuell framtid inom det medicinska fältet, en ökad förståelse om mig själv och vart jag är på väg. Månaderna har, utöver studierna, kantats av läkarbesök och ovissheten över min så bottenlöst älskade son och alla hans komplikationer som ännu fortlöper i 180. Känns ändock som om mina ord bara väver in sig i själva utan mål eller konkret slutsats. Ordbajseri på bästa sändningstid. Tar en promenad i sval kvällsluft. Äter en smörgås. Tittar igenom anteckningarna en sista gång. Endokrinologin, allmänkirurgin, gastroenterologin, internmedicinen. Tvivlar på mig själv å det grövsta. Sluter ögonen. Sover.

I morgon är det över. Oavsett.

Behöver förändringen.

7 kommentarer:

- sa...

Du kanske sitter och gör tentan precis just nu. Lycka till!!

Tolkia sa...

När jag skriver det här, så skriver förmodligen även du. Good luck.

(Och, seriöst, INGEN gillar tentor. Jag tror att det vore mot naturlagarna. Det enda som kan vara i någon mån njutbart, om man lyckas förvisa examensnerverna till garderoberna, är enskild munta med exceptionellt trevlig lärare på något man behärskar jävligt väl.)

bitingthesun sa...

Lycka till! Tentaångesten är ju en välbekant följeslagare, men belöningen är den där sköna känslan direkt efteråt då man är euforisk över att ha skiten avklarad (oavsett hur det gick).

Kommer gå fint, såklart. :)

mellanbarnet sa...

Lycka till i massor! Och visst är det väl så att för att det ska kännas grymt bra efteråt så måste det ha känts lite djefligt innan? Jag tror det. Dvs lite tentaångest = ännu skönare när tentan är över.

Doktoranden sa...

-, hade inte riktigt börjat. Men nästan. Och det gick åtminsone helt ok.

Tolkia, att förvisa examensnerverna vore något. De senaste dagarna har de onekligen legat utanpå huden. Trigeminussmärta, någon?
Frågan är ju bara när man kommer känna att man någonsin behärskar djefligt väl. Under denna utbildning tror jag knappast. Guess it's part of the game.

Bts, jo men fifan så skön den känslan är. Även om det går käpprätt åt skogen. Hur det gick i detta fall vete fan. Kan ha gått hur som helst.

mellanbarnet, tack i massor! Ordentligt djefligt var onekligen mitt soundtrack pre-tenta, eufori var post-tenta upplevelsen.

forskarmamman sa...

Går in för att önska ett sent lycka till och inser att doktarande har ännu en sak som han kan bocka av på det till synes fullspäckade schemat.
Nåväl - njut av att det är över och sänd mig gärna en tanke framåt kvällen då jag ska in i Östra paviljongens ångestdrypande salar.

Doktoranden sa...

Forskarmamman, det till synes fullspäckade schemat har fått lite andrum. Inte stort, men åtminstone lite grann. Jag låbar att njuta i de största och fullaste drag jag bara kan - och självfallet har du min sympati för ÖP:s ångestdrypande klimax i eftermiddag. Du kommer briljera hela vägen genom. Lycka till!