28 juni, 2010

It's a two-sided coin no matter how thee looks at it

Konfererandet rullar på. Presenterar poster, samtalar med kollegor på workshops, seminarier, över luncher, över kaffe och dreglar över dyr men helt fabulös utrustning jag vill köpa in till labbet för att automatisera min vardag. Har någon en enstaka miljon eller två på fickan? Men om än konferensen är myntets framsida är Glasgow som stad dess motsats och ett rätt gigantiskt tillika pittoreskt rövhål. En anrik stad med fantastisk historia där man istället försöker framhäva sig med moderna glasfasader. Lord provost, I ain' buuin' tha' mate. Dessutom har jag aldrig sett maken på sådant borstbinderi av rökbolmande, my gosh. För övrigt toppat med obscent fet och flottig mat samt ölhäveri i världsklass och vi har det perfekta receptet på sjukvårdskostnader av magnitud. Är folk verkligen så omedvetna och oförstående inför verkligheten?

I morgon galamiddag och fest på Hilton som avslutning. Ikväll filmknarkande på hotellrummet.

2 kommentarer:

Tolkia sa...

Forskarkonferenser (särskilt de utrikes) är definitivt en sak för sig. Ibland är konferensen toppen och runtomkringet botten, ibland är konferensen botten och runtomkringet toppen (det sista alternativet är väl egentligen det sämre, då det verkligen kan få hela resan att kännas som waaaaaaaaaste, särskilt om den sker under någon period då Sverige annars är rätt trevligt). Jag tänker så här i efterhand att jag nog lärde mig mycket som snarare sorterar under rubriken överlevnadsfärdighet än under någon vetenskaplig rubrik (Exempel: Ha alltid en uppsättning underkläder, tvål och tandborste i handbagaget, förr eller senare KOMMER din resväska att försvinna. Ha alltid något ätbart i väskan på långflygningar - du vet aldrig när du kommer fram, eller var du fastnar under vägen, oavsett vad tidtabeller säger. Nål och tråd tar liten plats i packningen och är guld värt när man råkar sprätta en skjortknapp två timmar innan sitt föredrag. Frukost på McDonalds kan vara bättre än hotellfrukost. Hotell med internetuppkoppling på rummet är guld värt för att undvika "hotelldöden". Kolla alltid när sista spårvagnen i riktning "hem" mot hotellet går. Osv.)

F.ö. är de flesta av mina allra bästa konferensminnen av typen "dricka blå drinkar med sugrör ur plastmugg tillsammans med handledare, sent på natten på konstig pianobar" och liknande. Ährm.

Doktoranden sa...

Tolkia, med fördel är det nog bättre om konferensen i fråga är toppen och staden botten indeed. Det mer intressanta blir ju då detta med resandet och det berömda handbagaget. Eftersom jag än ALDRIG blivit av med bagaget trots både incheckat bagage från Arlanda till Auckland med x antal stopp och byten, samt flertalet besök på Heathrow - börjar således min känsla för det här med borttappat bagage bli ett koncept som inte fungerar på mig. Därför kommer det naturligtvis att komma bort när det verkligen krisar sig. Hotelldöden undviks bäst med laptopen proppad med filmer innan avfärd samt en trevlig dos internetuppkoppling gör det på det hela inte saken sämre.

Men frukost på MacDonalds? Nej där går gränsen.