03 juni, 2010

När trigeminussmärtan sjunker tillbaka ner i djupet

Amen fifan vilken, pardon my french, jävla urladdning tentan var. Nog för att jag alltid haft tentaångest under alla tidigare år, men ingenting riktigt på den här nivån förut. Upplevelsen att kvällen innan sitta och känna tvivel över allting man tror sig kunna, vetskapen om allt man definitivt inte kan. Hur kan man orsaka så mycket tvivel inom sig själv att man börjar ifrågasätta vad man egentligen kan, att man rent ifrågasätter sig hur man ska klara av utbildningen? Vältrade mig i ångest på en helt annan nivå än tidigare vilket, i ren ärlighet, skrämde hin håle ur mig. Samtidigt är det en spännande känsla när man vaknar på morgonen. Tankarna börjar samlas ihop till en utstuderad helhet, en struktur där det finns ett logiskt resonemang att följa. När vi sedan sitter där tillsammans, alla med ett falskt avslappnat uttryck i ansiktet, och papprena läggs ut framför en känns det rätt ok. Bläddrar igenom bunten och upptäcker emot alla odds att det inte bara är grekiska framför ögonen. Fattar pennan och börjar skriva. Kommer till ett case om en man med rätt diffusa symptom, icke-konklusiv CT-bild, inga lab-prover - diagnos? Funderar och funderar. Lämnar frågan ett tag. Återkommer. Borde vara pankreatit. Skriver in det. Visar sig vara rätt. Hey, vet jag alltså vad jag pysslar med? Sen kommer ett case där en 69-årig tidigare frisk kvinna köper en "rem-Johan" från -73. Med skrattet och fnisset i halsen är all ångest som bortblåst. Skriver ihop resten. Lämnar in. Det går som det går. Jag kan åtminstone mer än jag trodde mig kunna, och just nu räcker det gott.

Kvällen bjuder därefter i regi av A på mat med kolgrillat kött, rabarberchutney och färskpotatissallad med parmesan och basilika. Till dessert kladdkaka på passionsfruktchoklad toppad med frukt en masse. Dricker även ett av de viner från högen av 30-års presangerna, tillika ett av de bästa viner jag någonsin smakat - Capitel De'Roari Amarone 2006. My gawd. I rent lyckorus av post-tenta, trevligt sällskap, god mat och vin kan jag utan skrupler utbrista att jag tycker Erik Grönwalls platta Between a Rock and a Hard Place faktiskt är djefligt bra. Nu iväg till norrlandsskogarna till familjen och barnen jag saknat så mycket hela veckan, att hålla om dem, krama dem, länge. En helg tillsammans utan distraktioner även kantad av halvdag på spa, middag på restaurang med far och bröllop.

Jag lever oundvikligen ett kontrastrikt liv. Det tycker jag om - åtminstone för det mesta. Heh.

:)

4 kommentarer:

FiaLisa sa...

Jag känner så väl igen din beskrivning av tentaångest. Jag håller tummarna att det gick vägen.

julia sa...

Det vattnas så förfärligt i munnen (gaaaaah, rabarberchutney och färskpotatis) och allt jag har att trösta mig med är matlådor... och en stundande tenta. Detta är mitt sätt att njuta av ditt skriveri och söka medlidande ;)

Dr Wannabee sa...

Som vi säger hemma, "Göttisch" både med tenta o efterätt. Skulle vara kul om du skrev en av era tentafrågor, en klurig. Så kan vi jämföra lite. Tog du svaret på min?

Doktoranden sa...

FiaLisa, tiden lär utvisa domen.

Julia, det var helt enkelt löjligt gott i all din enkelhet. Har dock fått för mig att matlådor är ganska hårdsmälta, men det kanske funkar med ketchup? Medlidande får du, och ett stort lycka till på din tenta!

Drw, "göttish" måste jag anamma oftare. Svaret på din - jo, någorlunda. Hemokromatos som diff men misstänkte Addison som primär diagnos.