07 juni, 2010

Återtåget

Den gamla tillvaron skiljer den nya åt med endast en helg utomstädes som ackompanjerades av behövlig eftermiddag på spa likt dåtidens historiker avnjöt samma kurerande effekter på den belgiska orten. Tillika blev jag och E utbjudna på middag av rang. Drack gott vitt, avnjöt grillade lambracks och ljuvlig hjortronpannacotta. Därefter huserade vi på bröllop där festen varade långt inpå småtimmarna och med ögonlockens tilltagande tyngd klättrade morgonsolen åter upp på himlavalvet.
Väl tillbaka i hemmastaden är sig allting likt men radikalt annorlunda. Terminen gjorde abrupt halt och med det enda framledes mig under dryga året har (nästan) ingenting med dito att göra. Föräldraledighet och forskning är versen och refrängen, långt bort från sena jourkvällar på akuten och rondande på avdelningar. Kommer jag sakna det? Ja. Kommer jag längta tillbaka? Gör jag redan. Kommer det bli skönt att odla distans och perspektiv? Tror det. Att låta livet gå sin gilla gång under en tid där varje dag inte ackompanjeras av en redan tidigare dikterad Outlook-kalender. Nu endast fåtalet veckor kvar på jobbet med ett klimax på Europas största konferens inom mitt fält. Därefter en heltidstillvaro med helt nya utmaningar. Bara en sådan sak som att lära sig babyteckenspråk.

Man växer mer för varje dag man lever.

Som doktorand.

Som blivande läkare.

Men framför allt som pappa till tre fantastiska barn.

2 kommentarer:

Dr Neo sa...

Följer din blogg lite sådär, mycket intressant och ofta tänkvärd läsning tycker jag. :)
Vad är det du forskar om egentligen? o:

Doktoranden sa...

Dr Neo, vänligt stavat av dig. Någon frågade faktiskt nyligen om min forskning, mer exakt här.