Solen skiner klart och starkt, värmen känns tydligt genom glasrutan och lurarnas toner med Andre Tannenberger blandar sig med ledbussens gnisslande. Den ihärdiga dyngförkylningen gör sig ännu gravt påmind. Tungandad, produktiva upphostningar av färger som lämnas osagt samt en kroppslig värk bara riktigt hemska förkylningar lyckas inducera. Men obligatoriska moment på allmänmedicinveckan kallar och jag plågar mig således hellre igenom några timmar diskussion och reflektion än skriver kompletteringsuppgifter i en vecka. Nej det ska med emfas förtydligas att i det doktorandska residenset är det ingen vacker syn. E är lika krasslig som mig, dottern med lunginflammation och lillgrabben med öroninflammation. Så för att uttrycka sig juvenilt; blä.
28 april, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch vad jobbigt. Krya på er!
gör en lungrtg. gröna upphost är dumma upphost. om de nu är gröna...
FiaLisa, tack. Will do.
Kat, både gröna, bruna och med lite blod. Pneumoni sa visst doktorn. Doxyferm fick jag även att knapra på.
Skicka en kommentar