23 april, 2010

Att klämma på tacksamma näsor

Vad säger din böjelse är bättre eller mer extrem än hos grannen gästgårds? Det är som en böjelse med för många verb. Lite fult, fulare, ungerskt. Ungefär som gulasch men glöm inte senorna. Det är lite som att finna skinnkläder med pälskrage vackert med synen av en rudimentär fallos i bakre skallgropen. Svider och gör ont i sin enklaste styvhet enligt Freud.
Kompulsivt beteende av näsnypande bör inte föraktas, ja uppskattas i sin enkelhet. Charmen när den okända fru Sminks kommer fram och skärande ljudligt utbrister:
- Får jag nypa dig i näsan?
- Jo det får du.
Medelst handfast grepp omfamnas näsan som tycks både varm och rät i sin utformning.
- Mår du bra nu?
- Nu mår jag bra.
- Finns det något botemedel mot din sjukdom?
Medelst blekt maginnehåll på händerna tvagas redan nämnda hudkostym under ljummet vatten på herrarnas hemlighus med lavendel och blåklockor i luften.

Men ack döm om min stora förvåning, börja bakifrån, en blädderfilm.

Syftet och hela tanken bakom är det, respektive den, att åstadkomma en stor glädje och viss förbryllelse i såväl lärda som i Edra kretsar. Inför den gigantiska ansamling av data, som snart kommer matas in i Edert undermedvetna, jag har lagt upp det så nämligen, så vill jag påminna om att författarens förhållande till udda förekomster är lite mjukt men pålitligt.
Det tjänar måhända framhållas, att syftet med texter förfelat, därest icke o-ljudet uttalas på följande sätt: Forma munnen till en svagt trattliknande form, och låt luften passera mellan ögonbrynen och hakspetsen. För i relation till naturtillgångar är texten inte avsett att vara uttömmande, utan härrör sig sedermera från farhågor uttryckta av Svenska Betänklighetssakkunniga. Texter är en engångstext. De fiktiva pärmarna återtages ej efter genomläsandet och får icke kastas i naturen. Författaren begagnar även tillfället att framföra ett varmt tack till nedanstående personer och institutioner.
Statens järnvägar, från vilka jag erhöll resestipendium Stockholm C - Älvsjö C och åter under åren 1918-1936, då ny stadsplan lades över nämnda bansträcka till förfång för trafiken och förutnämnda stipendium. Min språklärare, som granskat sche-ljudets stavning. Den person, som gav mig en snyting på Norrmalmstorg, utan vars hjälp upplösningen i den självbiografiska granskningen ehuru blivit en annan. En första amortering på det stora tack, som jag är skyldig Banken insättes här. Ett från hjärttrakten kommet och innerligt känt tack till Allmänna Försäkringskassan, utan vars ständiga sjukbidrag jag och dess texter hade varit i ännu sämre skick. Till min lärare, i interpunktering. Vill jag framföra, mitt varma. Tack. Ett tack till läsekretsen, utan vars medverkan detta aldrig skulle bliva läst. Ett tack till föräldrar, farföräldrar, morföräldrar med undantag för en moster i Arvika som aldrig trott på mig, och fortfarande tvivlar på mig. Varmt tack för blomstergärden på min 40-årsdag samt en hyllning till den tacksamhet som kommit mig till del.

Heder och tack - åtminstone tack.

Författaren.

Inga kommentarer: