Permesso

Syditalien. Bara smaka på namnet. På få korta ögonblick målar sinnet upp kaskader av akvareller med pittoreska bergsbyar, vidsträckta stränder och doften av lokal olivolja bakom varje dörr till de små lokala restaurangerna med recept nedärvda i generationer. En dag i Pizzos vindlande smågränder med Tartuffo i handen, en stark espresso under näsan och solen i ögonen. En behaglig antipasti, havsdoftande fisk och de vedeldade stenugnarnas charm när den nybakade pizzan läggs framför en. Seglandes fram över azurblått vatten med vulkanerna Etna, Vesuvio och Stromboli som magnifik bakgrund i solnedgången.

Men tankar och drömmar är för gemene man allena en tanke och en dröm. När operationer för lilleman skoningslöst avlöst varandra och tiden på sjukhus räknas i veckor till skillnad från dagar, eller än mindre timmar, är tanken om en reell dos eskapism en flyktig tanke. Studierna kämpar man enträget vidare med, där om än dess glädje är sann är behovet av arbetsinsats allt annat en flyktigt. Halvtidsjobbet har sitt behov av både fokuserad skärpa och uppmärksamhet på detaljer. Balansen är tunn som en knivsegg och det minsta av snedsteg blir kännbart mer än ett skärsår under fotytan. Ett avbrott i sjukhusvardagen är ett behov av rang där ett stycke äkta Italien inte vore att sticka under stolen med det ska sägas.