23 juni, 2009

Mate, there's little wind blowin' in the sails these days...

Det händer inte mycket.

Eller det gör det väl egentligen, men inget sådant som är av någon förträfflig berättarkvalitet. Irrar runt på labbet och balanserar experiment med efterföljande analyser emellan fingertopparna. Men hur mycket jag än vill veta resultatet från cellproliferationsexperimentet drar jag mig i det längsta. Att spendera en hel dag i ett skumt florescensupplyst rum utan fönster och billig fylla á mikroskop räknandes tusentals celler är ingen positiv upplevelse, hur väl jag än försöker vrida och vända på resonemanget.

Så kvällsledes var det familj och inget annat som räknades. Bakade bullar och negerbollar i köket (ja, du läste rätt, NEGERBOLLAR) där näsor var vita av mjöl och händerna kladdiga av kakao. Därefter drog jag mig ut på balkongen med negerbollar och mjölk, la upp fötterna och emedan solen gick ner bakom horisonten läste en bok. En riktigt bra bok.

Nu överväger jag att åka tillbaka till labbet.

Jag behöver inte veta hur skadad jag är.

2 kommentarer:

FiaLisa sa...

Att välja en dag i mikroskopet just nu när sommaren äntligen har kommit är ju något bara en riktig forskare gör. Jag är inte mycket bättre själv, jag sitter och analyserar data framför datorn, dock utan yrsel-aspekten. Jag önskar dig många spännande resultat som leder till high-impact publikationer.

Fredrik sa...

FiaLisa, det är kanske så jag måste se det; som något bara en riktig forskare gör.
Resultat har jag samlat på mig i otaliga månader, vart det leder i slutändan återstår att se. Någon publikation har jag inte än, men förhoppningen likväl som (prestations)ångesten lever, nota bene.