Det här är så sant på alla nivåer att jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller få neurotiska ryckningar.
Men jag fröjdas åt en särskild sak; I do go to med school!
02 februari, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Doktoranden är ett barn av blandbandsgenerationen. Gift med bästa E och tillsammans har dom tre fabulösa barn. Doktoranden är glad och lättsam med en hint av neurotisk envishet. Jobbar ideligen för att till slut disputera inom medicinsk biovetenskap samt bli färdigbakad läkare, men i samtida klang hinna med alla de andra sakerna livet för med sig.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Jag läser (utöver kurslitteratur)
Blog Archive
-
▼
2012
(39)
-
▼
februari
(15)
- Att dö den stora tristessdöden på klin (igen) del 2
- Barnet i mig surar
- Nätverksreflex
- Insikten om det fantastiska vi till vardags kallar...
- 02. Breakfast
- Bitterhetens bottenlösa brunn
- Endast på denna utbildning del 704
- 01. You
- 30 x livet take two
- Förlossningsberättelse
- Ketchupeffekt
- Idag aka helt som vanligt
- Nu
- När minuter förändrar
- Yup, it's all true
-
▼
februari
(15)
3 kommentarer:
Ja, på pricken...
Ja, rysningar...
FiaLisa & Läkarmamman, visst är det ändå rätt bisarrt att i princip varje doktorand känner igen sig i det? Föranleder ju onekligen frågan - vad i h*lvete är så uppåt väggarna fel med utformningen av en forskarutbildning?
Skicka en kommentar