Knotan calling

Färdigskriven. Dränerad. Uttömd. En likblek Knotan är nog en rätt adekvat beskrivning när det kommer till kritan. Men summerat, mitt krutfördelande på de två delkurserna (90/10) föll nog väl ut då den ena delen känns rätt hemma i hamn medelst den andra hänger tunt i Everestluften. Vilket inte bekommer mig. Kursen är flummig, dålig och om än till viss del semirelevant, ett monumentalt aber av tråkighet. En liten omskrivning på den delen rör mig inte i ryggen om utfallet blir sådant men om jag, mot all förmodan i världshistorien, skulle snubbla på rätt sida om mållinjen kommer jag inte sörja då heller. Så med åtminstone skrivandet i hamn är jag bara forskare på heltid i två veckor. Det känns tamefan som semester. Eller Freedom som gänget i Run Kid Run sjunger.