Z spikar sin snigga avhandling i forskarvåningens egendesignade björk. Vi hurrar, gratulerar och levererar en spark i ändalyktan inför nästa veckas stundande disputation. Vi har delat mycket under åren, Z och jag, med fördel sena kvällar och helger på den femte våningen i ett av sjukhusets äldsta byggnader. Skratt, funderingar, den obligatoriska doktorandångesten och så mycket mer; alla de aspekter som målar denna rätt slutna tillvaro i mångfacetterande fantastiska dimensioner som aldrig glöms. Vi blev vänner som förstår det mesta utan många sagda ord.
Kommer hem, i brevlådan ett kuvert med handskriven address. En av mina närmaste vänner J bjuder in till sin disputation vid det tekniska norrlandsuniversitetet nästan samtidigt. Två nära vänner skall uppnå sin efterlängtade PhD med två dagars mellanrum. Det blir en DD-vecka - disputationsdubbel! Vi ska skratta, fröjdas, njuta, skåla, sjunga livets lov, skriva klart kapitlet och vända blad mot nya horisonter. Det gör mig glad. Om runt ett år är även jag där, och vänder blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar