I ottan med mörkret utanför satt jag i sminkösstolen på sjukhusets kliniska träningscentrum, en tillika mer än timmeslång procedur som innebar både brända kläder och rejäla mängder smink i form av aska, sot, blod, medicinskt kol och gelatin en masse. Agerade skademarkör (patient) för läkare inom olika discipliner som skulle examineras i ATLS (Advanced Trauma Life Support). Högst lärorikt även att bara spela patientfall. Har likt en torr korallsvamp sugit åt mig kunskap i vätsketerapier, traumahandläggning, intubationsparametrar, olika statusbedömningar. Summerat är många erfarenheter och kunskaper rikare på bara fåtalet timmar och än en gång tydligt manifesterat hur jag är helt såld på den medicinska kirurgin. Det här var medicinsk utbildning på högoktan. GAMES och dylikt, släng er i väggen. Det sedan torrt brittiskt humoristiska i att gå tvärs över en stor del av sjukhuset, sminkad till oigenkännlighet bland normala folk och fauner, till ett omklädningsrum med dusch för att långsamt lösa upp stelnad gelatin ur brösthåren fick ju mer än och annan att vrida på frågeteckenshuvudet.
En dylik eftermiddag som inneburit att mitt mastodontmanus änteligen skickats ut till medförfattare för kommentarer innan submittering för publikation är en milstolpe av gränslöst mått. Tre års arbete för närvarande nedkodat i 9.300 ord och tretton manuskriptfigurer är en födelseprocess värdig både kaffe, vin och hurrarop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar