Nu (och sen)

Det är av många anledningar jag längtar till sommaren. Solen, värmen, resor, långledigt, nära återtåg till studierna - många som sagt. Att bara i tunna kläder med ögonen bakom solglasögon kunna gå ned till den närliggande sjön med barnen i släptåg och en furiös sol på klarblå bakgrund. Att sitta på vår balkong i ljumma kvällsvindar med hemlagad mat och svalt rosévin i glaset. Helt enkelt låta många av livets måsten få en välbehövlig paus och lugnet ta sin välförtjänta plats i det främsta rummet. Jag tror det här med perioder av lugn och reflektion är någonting som värdesätts direkt i relation till den oundvikliga stigande åldern. En sorts positiv linjär ekvation extrapolerad på livet.
Och när jag, som nu, sitter och kladdar med vanligt papper och penna på konferensen längtar jag efter en fantastisk NoteSlate. Papper begone. Den kan helt enkelt inte komma tidigt nog, men även den hör sommaren till. Jag säger då det, som den stolta mat-, vin- och prylnörd jag är, att sommaren förblir källan till det mesta av livets mest välsmakande smörgåsbord.

Men middag på Sävargården i afton är inte helt fel det heller.