Backspegel

Precis hemkommen från institution Svett och dagens andra träningspass som instruktör på spinningcykeln, det första avverkat redan vid lunch. Nog för att jag trivs med att inspirera och motivera andra att ta i och klara av mer än de tror de klarar av, men nu ikväll sköljde hela upplevelsen över mig som en enda förlösande känslovåg. Blev märkbart tagen. Rörd. Lycka genomsyrade varenda svettig por på min kropp. När deltagarna så lämnat salen och det enda kvarvarande; jag och de sista ebbande tonerna av A Prophecy Fulfilled, delar vi en stund av överväldigande eufori. Månne om det är så här glad man blir av lyckopiller? I sådant fall tränar jag hellre. I samma ögonblickliga stund kommer tankarna över när jag tidigare idag tog en promenad över campus, ja memory lane om ni så vill. Passerade det gamla fiket där jag för otaligt många år sedan på min första utbildning under otaliga luncher ätit medhavd låda med kamrater som numera är utspridda över landet och över världen. Naturvetarhuset som numera huserar långt mer än bara naturvetenskap där efter monumentala renoveringar mycket lite finns kvar av det som en gång var då jag var där. Hur idag hela campus går att nå via alla skywalks. När jag började fanns bara två. Ser hur allting förändras hela tiden, men upplever hur minnena alltid finns kvar. Allihop.

Ibland är det extra fint att minnas.

Idag var en sådan dag.