När jag läser det Johannes Järhult skriver så klockrent om Försäkringskassan (FK) i senaste numret av Läkartidningen för det osökt tanken till Robert Gustavssons minnesvärda roll som Chips Kiesbye och hans något parodiska demonstrationer mot både Ölandsbron och "Pippa Heino Röda Hålet". Kanske känns briljant humor och allvarets tyngd motsägelsefullt i samma kontext, men de har båda en väsentlig poäng om än dess olikheter.
Järhult säger att FK permanentar sitt rykte som en okänslig byråkrati med ogenomtänkta sjukskrivningsregler och jag är inte sen i att stämma in med en jakande nick. Han beskriver det logiska i att patienter efter operationer behöver en eller ett par veckors vila och konvalescens, de har trots allt varit sövda och legat i respirator, fått delar av sin kropp uppsprättade, organ utplockade eller fixerade för att därefter sytts ihop igen. Nog är det väl naturligt att man med ens den minsta lilla insyn och förståelse för människor, oavsett om man är medicinskt kunnig eller inte, att sjukskrivningstider måste få vara en aning flexibla i sin utformning. Är man som Järhult en kirurg med runt 40 års erfarenhet torde man kunna göra adekvata bedömningar i denna fråga. Ändå har FK de senaste åren börjat begära kompletteringar av sjukintyg. De börjar kräva uppsatser om anamnestiska och kliniska uppgifter som bedömningarna grundar sig på. Är det inte bättre att erfarna läkare som Järhult, och även vi kandidater, får lära oss kunskapen och vikten av hur man behandlar patienter än att hur vi ska skriva uppsatser till FK för att inte nästföljande dag tvingas skriva en komplettering på en redan skriven uppsats? Vari ligger det där till någon gagn för patienter som behöver behandling och hjälp?
FK har kommit till att betraktas som en känslokall institution med total brist på insikt och förståelse för svårt drabbade medmänniskors situationer. Människor som får dödshot över sig i form av sjukdomar, som man vid lyckosamma tillfällen kan bota, tvingas i en redan utsatt situation där man kommit i kontakt med sin egna dödlighet kämpa ytterligare för att ens kunna ställa mat på bordet och betala sin hyra. Bara för att en institution gnäller över att de behöver utökad information som inte ens förändrar en handläggning det minsta lilla. Absurt? Självfallet. Så varför existerar det då? Som Järhult skriver är det lätt att bli förbannad på de tjänstemän och kvinnor som skickar ut dessa meningslösheterna. Men att skjuta på de pianister som bara spelar andras noter är inte rättvist, problemet ligger i ledningens riktlinjer. Men inte nog med att de synnerligen sneda riktlinjerna är stora tidstjuvar för alla involverade; patienter, doktorer, administrationspersonal med mera, FK lyckas onekligen cementera sin huvudroll som detta lands mest avskydda och känslokalla byråkrati. Människor och deras liv ska behandlas med värdighet, ärlighet men framför allt mänskligt.
Därför säger jag som Chips Kiesbye - tacka vet jag på Hylands tid.
Järhult säger att FK permanentar sitt rykte som en okänslig byråkrati med ogenomtänkta sjukskrivningsregler och jag är inte sen i att stämma in med en jakande nick. Han beskriver det logiska i att patienter efter operationer behöver en eller ett par veckors vila och konvalescens, de har trots allt varit sövda och legat i respirator, fått delar av sin kropp uppsprättade, organ utplockade eller fixerade för att därefter sytts ihop igen. Nog är det väl naturligt att man med ens den minsta lilla insyn och förståelse för människor, oavsett om man är medicinskt kunnig eller inte, att sjukskrivningstider måste få vara en aning flexibla i sin utformning. Är man som Järhult en kirurg med runt 40 års erfarenhet torde man kunna göra adekvata bedömningar i denna fråga. Ändå har FK de senaste åren börjat begära kompletteringar av sjukintyg. De börjar kräva uppsatser om anamnestiska och kliniska uppgifter som bedömningarna grundar sig på. Är det inte bättre att erfarna läkare som Järhult, och även vi kandidater, får lära oss kunskapen och vikten av hur man behandlar patienter än att hur vi ska skriva uppsatser till FK för att inte nästföljande dag tvingas skriva en komplettering på en redan skriven uppsats? Vari ligger det där till någon gagn för patienter som behöver behandling och hjälp?
FK har kommit till att betraktas som en känslokall institution med total brist på insikt och förståelse för svårt drabbade medmänniskors situationer. Människor som får dödshot över sig i form av sjukdomar, som man vid lyckosamma tillfällen kan bota, tvingas i en redan utsatt situation där man kommit i kontakt med sin egna dödlighet kämpa ytterligare för att ens kunna ställa mat på bordet och betala sin hyra. Bara för att en institution gnäller över att de behöver utökad information som inte ens förändrar en handläggning det minsta lilla. Absurt? Självfallet. Så varför existerar det då? Som Järhult skriver är det lätt att bli förbannad på de tjänstemän och kvinnor som skickar ut dessa meningslösheterna. Men att skjuta på de pianister som bara spelar andras noter är inte rättvist, problemet ligger i ledningens riktlinjer. Men inte nog med att de synnerligen sneda riktlinjerna är stora tidstjuvar för alla involverade; patienter, doktorer, administrationspersonal med mera, FK lyckas onekligen cementera sin huvudroll som detta lands mest avskydda och känslokalla byråkrati. Människor och deras liv ska behandlas med värdighet, ärlighet men framför allt mänskligt.
Därför säger jag som Chips Kiesbye - tacka vet jag på Hylands tid.
4 kommentarer:
Amen!
FiaLisa, jorå.
Fruktansvärt bra skrivet!
Man kan ju ganska logiskt tänka att den läkare som behandlat en patient har bäst insikt i hur lång sjukskrivning denna patient behöver...
Carro, man hoppas så vore fallet. Men nej, på FK ska det sitta någon gnällig tyckare utan medicinsk kunskap och ta beslut stick i stäv med vad en adekvat bedömare (läkaren) redan sagt är behövligt.
Tragiskt är ordet.
Skicka en kommentar