A captain always go down with his ship

Juvenila uttryck aside, men det börjar likna en parodi. En fars där jag har fått den glorifierade äran att spela rollen som dummerjöns med en bakomliggande motivation att visa sig socialt adekvat i ett spel där alla ändå tycker vad dom själva anser vara bäst; att dummerjöns förblir dummerjöns. Men reflektionen över träskor fyllda med gyttja och överkörda kråkor i sann H.C Andersen-stilistisk anda, så har jag aldrig upplevt en placering så utomordentligt menlöst tråkig som denna. Det händer ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. Nothing. Nada. Zip. Det brukar alltid finnas någonting att göra, n-å-g-o-n-t-i-n-g, men vad gör man när man, utöver den seriösa bristen av adekvat arbete, har en mentalt stelopererad handledare till läkare som uppenbart har en passionerad förkärlek till att ignorera kandidaten. Inga egna patienter, inte en arbetsuppgift, inte en remiss - inte ett jäbla smack (inte för att det heller finns några remisser att skriva eller undersökningar att göra - men ändå). Sitta med på mottagningsbesök utan att ens göra en undersökning eller möjligheten att ställa en fråga! Varför klagar jag då i sådant högoktavit kanon eftersom jag borde få en massa tid över till både labbet och tentaplugg. Simpelt. Det får jag inte. En mer uppstyltad tillvaro har jag aldrig råkat på. Uppstyrda placeringar faller plattare än en spätta. Inget flyt, ingen känsla för avdelningsarbete utan allt blir lika upphackat som finriven lök i en spaghetti bolognese. Den ena timmen ska man vara där, nästa timme där och man förväntas vara på ett specifikt ställe precis hela dagen även om det inte finns en tillstymmelse till något att göra. LOT-rond (Lung-Onkolog-Thorax) torde vara intressant, men även denna event sjunker snabbare än regalskeppet Wasa då teknikens under stänger både det egna sjukhusets röntgenservrar och videolänkar till andra sjukhus. Gah, stop wasting my time!
A & A har gjort det gott och åtminstone ingjutit förtroende (om än misslyckats med konceptet "det intressanta med lungmedicin är.."), varpå jag kommit att uppskatta deras sällskap och vilja att lära ut. Men ändock är den genuint kvarstående känslan när de olidligt sega dagarna närmar sig slutet av detta personliga frihetsberövande ett starkt behov av gutturala avgrundsvrål så Mattisborgen hade rämnat i fler sektioner än den gjorde under den berömda åsknatten i juli.

I slutändan är det nog ändå tokens smarta seger över högfärdens dumhet som råder. Precis som för Dummerjöns.