I takt med att Doxyfermtabletterna sköljs ned i magtrakten skingrar sig pneumonidimman allt eftersom. Efter många dagar av överdriven hosta, slemproduktion in absurdum och ett lysande kapillärt CRP på 90 börjar allting så smått bli lättare. Andfåddheten kommer inte så fort man befinner sig i ett vertikalt läge och vill gå mer än fem steg utanför sovrummets vilande väggar. Härom kvällskvisten orkade jag till och med ut med dottern i vårluften som ville njuta av lite vårlek innan sängdags. Gungor, klätterställningar, cyklande - allt inramat av en fyraårings hjärtligt ärliga skratt.
Det var en härlig stund.
Det var en härlig stund.
2 kommentarer:
Det låter som en smittsam sjuka. Hoppas lilleman klarar sig från att få ner det i lungorna. Krya på er, låter tafatt, men det finns liksom inget bättre att säga :)
Drw, hela familjen har bättrat på sig avsevärt. Hopp om liv som man säger.
Skicka en kommentar