18 augusti, 2009

Underground junkie

Varje gång jag går genom kulverten som den skygga bisamråtta jag är från huvuddelen av sjukhuset till specifikt en av de perifera byggnaderna, antingen för att besöka min fru som jobbar där eller äta lunch i dekadensens tecken hos A, passerar jag en dörr som får mig att le.
På den sterilt vitmålade väggen finns en tillika vit plåtdörr som höjdmässigt inte går mig mer än till strax ovanför naveln. Bara dörren i sin utformning är humoristisk, men man måste bara omfamna och uppskatta den briljanta humor vissa människor förmår uppbringa när man tittar närmare på den svarta remsan med de vita bokstäverna vid låset.

Dr. Bilbo Baggins.

Endokrinolog.

5 kommentarer:

Maskrosen sa...

Underbart!

linda sa...

gullit! måste bara säga att jag tänkte på dig häromdan när jag jag kom på att jag i en kommentar här skrivit att jag gillade medicinterminologin och ville använda det i min poesi. jag kom på det och skrev in det i min anteckningsbok nu häromdan.

Doktoranden sa...

Maskrosen, ja men indeed.

Linda, medicinterminologi är ett jädrans fikonspråk det är säkert. Vackert på sitt sätt, extremt fult och högtravande på ett annat. Bilbo Baggins som endokrinolog är, helt sonika, bara bäst.

Mårr sa...

:D

Doktoranden sa...

Mårr, exaktemente.