Satt på jobbet igår och huvudet bara snurrade. Kände mig illamående, trött, knäckt och mentalt bruten på mitten. Som om mina cerebrala hemisfärer hade åkt till vitt skilda semesterorter for the day. Om det var en kombination av alldeles för hård träning kopplat med för lite sömn och för lite mat kan spekuleras i, men bra mådde jag i vilket fall inte. Kan man sätta ett thoraxdränage för att laka ur trötthet? I wish. Självfallet är det också sådana dagar man har beställt en massa saker till jobbet som måste tas om hand och inte kan vänta ty det vore en smärre ekonomisk katastrof att ignorera varpå jag gjorde det absolut mest kritiska. For sedan hem och virade in mig i en självömkande tyck-synd-om-mig-själv-filt och klämde en säsong av fantastiska Entourage, serien jag kommit in i en halv livstid efter alla andra (nej jag har heller ännu inte sett True Blood och borde därmed iklä mig horluva).
Lunchade idag med alltid lika trevliga och snabbpratande C på ett ställe definitivt närmare campus än sjukhuset, och då latheten var mig uttalad gick jag således dit i landstingskläder. Förvisso är jag inte den som är den men att som ensamt svart får sitta i pyjamas bland alla välklädda studenter och professorer kände jag mig lite väl nördig på ett inte allt för attraktivt sätt. Hela alltet visar enbart på hur tragiskt tråkig jag egentligen är. It ain't a pretty sight som någon sagt.
Den lilla labkursen inom patologi är nu inom räckhåll. Grundläggande gebit är således EKG-tolkning, venprovtagning, hjärt-eko, arbets-EKG och lite perifer cirkulation (med mera) lite utspritt under kommande veckor. Jag skulle onekligen behöva repetera mina än så länge usla kunskaper i EKG-träsket innan kursstart för att underlätta, men det känns mig veterligen rätt oöverstigligt at the moment då jag frivilligt läser intärnmedicinboken på raketbränsle. Jag tror ST-höjningar är att vänta.
Sen tycker jag alla per obligatorium borde lyssna på fantastiska Ellipse av Imogen Heap och Breakthrough av Colbie Caillat.
Lunchade idag med alltid lika trevliga och snabbpratande C på ett ställe definitivt närmare campus än sjukhuset, och då latheten var mig uttalad gick jag således dit i landstingskläder. Förvisso är jag inte den som är den men att som ensamt svart får sitta i pyjamas bland alla välklädda studenter och professorer kände jag mig lite väl nördig på ett inte allt för attraktivt sätt. Hela alltet visar enbart på hur tragiskt tråkig jag egentligen är. It ain't a pretty sight som någon sagt.
Den lilla labkursen inom patologi är nu inom räckhåll. Grundläggande gebit är således EKG-tolkning, venprovtagning, hjärt-eko, arbets-EKG och lite perifer cirkulation (med mera) lite utspritt under kommande veckor. Jag skulle onekligen behöva repetera mina än så länge usla kunskaper i EKG-träsket innan kursstart för att underlätta, men det känns mig veterligen rätt oöverstigligt at the moment då jag frivilligt läser intärnmedicinboken på raketbränsle. Jag tror ST-höjningar är att vänta.
Sen tycker jag alla per obligatorium borde lyssna på fantastiska Ellipse av Imogen Heap och Breakthrough av Colbie Caillat.
2 kommentarer:
Entourage har räddat mången tvkväll för min del. Underbart! En serie som inte kan förklaras utan måste upplevas. Försök berätta för någon så förstår du! Vi ses nästa helg.
Linda, Entourage måste vara bland det bästa på mycket lång tid. Indeed att vi ses nästa helg, blir nog en fina-fisken lördag!
Skicka en kommentar