Dåligt för humöret, omgivningen och ventrikeln. Stressar. Dricker för stora mängder kaffe, surar över petitesser. Suckar, djupt. Kollega frågar på slentrianmässigt ackord i förbifarten hur det är, svarar ”sådär, rätt dåligt”. Det oväntade svaret haltar upp och tippar samtalsbalansen och responsen blir ett trevande ”jaha….jaså?”. Ironin får mig att le, bara en aning, inombords.
Tenta i morgon, liten till sin utformning. Sitter i stora fåtöljen bakom panoramafönstren högt upp över atriet. Utanför glaset längs gångbron under taket blinkar strålkastaren med stroboskopisk hastighet innan den slocknar för gott. I öronen lugnar kristallklara Found med Sunlounger då lurarnas noise-canceling stänger ute bruset från panikgelikar till studenter. Nästa vecka ny termin, ännu med individuell studieplan som den avart till student jag är. Skall lära mig sådant som onkologi (”Hej jag heter Cancer” för att travestera en mycket mörk Stefan Sauk-monolog), urologi, anestesi och intensivvård. Till hösten heltidskandis, nästa sommar underläkare och nästan färdig samt eventuellt disputerad. Jag? Eh, what?
Ändock i nutid beklagar jag min avhandlingssits till mitt supportersystem bihandledaren och får ett välbehövligt pep-talk serverat på silverfat. Tenta i morgon, Piled Higher & Deeper på kvällen med forskningsgelikar. Förväntar mig skratt och igenkänning. Ikväll vill jag bara ligga hemma i armarna på E, det bästa botemedel tillskrivet världen för bedövning av studie- och avhandlingsångest; kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar