06 januari, 2012

Den tunna linjen mellan professionen och kollegiet

Sedan en kort tid börjat dricka stora mängder vatten varje dag, litervis. Ändå törstig hela tiden men torr i munnen. Kastar ofta vatten. Upplever sig själv som håglös med dålig matlust. Humöret sviktar. Lätt dunkömhet över njurloger. Pat oroar sig för cancer, för mig skolbokssymptom i nydebuterad diabetes mellityp 1. Visar sig det finns i släkten. Men jag är inte doktor och patienten är inte en patient utan en kollega på jobbet. Frågar vad som är bäst att göra. Uppsöka sjukvården, säger jag. Tror du det är allvarligt? Vad kan det vara? Frågorna haglar. Jag svarar, utan omsvep och ärligt men med emfas på att jag inte vet och att det behöver kollas upp, att det kan vara något helt annat. Egentligen känner jag mig säker men är inte legitim doktor. Inte ännu. Jag gör vad jag anser vara rätt ur ett von-oben perspektiv. Tiden får utvisa om jag har rätt eller helt uppåt väggarna fel.

4 kommentarer:

Mellanbarnet sa...

Huva! Jobbig sits. Hoppas det klarnar, och det på bästa sätt. Kan tro att man som MD råkar ut för endel symtombeskrivande med hopp om snabb (och ofarlig) diagnos (tänk Fredde i Solsidan).

När jag föreläste för studenter om AD kom ALLTID frågan om de skulle drabbad eftersom deras mormor/farfar/vemdetnuvar hade drabbats före 65. Och vad svarar man? Ja, det är inte osannolikt. Nej, det är inte sannolikt. Båda är ju fel. (jag svarade f.ö. Inte alls, utan hänvisade till närmsta MD, hehe).

Doktoranden sa...

Mellanbarnet, alla människor vill aldrig ha allvarliga och farliga sjukdomar som, om än inte dödliga per se, ändå orsakar komplikationer och mycket lidande. Ändå träffar man just sådana patienter varje dag, de allvarligt sjuka, så man gör vad man kan, där och då.
Med avseende på frågorna på dina föreläsningar så känner jag starkt igen mig, men främst med frågan "vad tror du det kan vara?". Well, det beror först och främst på vem som ställer frågan och vad deras symptom är. Om jag tror det är en förkylning eller halsfluss har inte samma implikation som om jag exempelvis skulle misstänka sjukdomar av mer allvarlig karaktär. Därför är min praxis i 9/10 fall att hänvisa till en praktiserande läkare, jag är bara där i egenskap av privatperson bland privatpersoner. Jag är inte mitt yrke varje minut av varje dag.

Riktig Medicin sa...

Oavsett vad man tror ska man vara försiktig med goda råd tror jag. Det kan bli så fel, så bäst är att alltid hänvisa till annan läkare oavsett om man är student eller färdig!

Doktoranden sa...

R.M, det kan verkligen bli fel och jag håller med dig. Bör nog poängtera att jag egentligen inte svarade på några direkta medicinska frågor utan hänvisade att uppsöka sjukvård. Tror originaltexten kan vara en aning missvisande när jag nu läser den igen. Hur allt föll ut är utanför bloggens accepterade ramar, men enkelt summerat "slutet gott, allting gott".