Someday I'll be saturday night

Helg. Trött som ett djur, pigg som en mört. Lite ambivalens således. Hela familjen är samlad igen och på något vis är det behagligt höra grabben och dottern direkt falla in i samma mönster att vilja klösa ögonen ur varandra efter ett första "hej" och välkommen-hem-kram. Njuter av att dubbelsängen inte längre är tom och man kan ligga sked med den man tycker om allra mest. Piggheten tillskrivs därmed familjens närvaro och tröttheten de otaliga arbetsuppgifter jobbet har bordlagt mig. Men tröttheten är behaglig, trots påtaglig, även den. Hjärnan får jobba, planera, resonera. Sätter ihop min poster, kör labbar där fräsigt laserljus skall bekräfta mina hypoteser och visualisera det som det riktiga ögat inte förmår se av sig själv, internationellt möte i hemstaden till veckan som kantas av både intellektuell stimulans och fabulös middag på stadens finaste värdshus (i stilla tanke planerar jag en framtida disputationsfest just där). Därefter terminsstart. Hej föreläsningar, case och pyjamas. I've missed you.