Helt plötsligt är den där. Terminsstarten. Inte med avseende på mig utan på alla de nyfikna och nybakade studenterna som står och trycker vid någon vägg, sitter vid ett träd, dirigeras i lekar och aktiviteter av äldrestudenter i färggranna overaller och baskrar med tofsar och solglasögon. Själv kommer jag hojandes från sjukhuset där arbetsdagen avrundats och upplever detta visuella skådespel där jag passerar förbi campusdammen och ängarna. Nollor springer omkring med nummerlappar på bröstet, röda oversized flugor runt halsen och attiraljer som får mig att kväva ett skrockande bubbel. Jag minns allt med sådan glädje.
Tio år sedan. Hela tio år sedan jag själv tog mina stapplande steg på samma plats på en utbildning jag aldrig skulle komma att slutföra. Alla var nya och ingen kände ingen. Främmande människor på främmande plats i en främmande stad. Sådana fantastiska minnen av glädje, och på något sätt finns en glädje i att jag fortfarande befinner mig på samma plats, bara i ett annat kapitel. Det har blivit en vana, hemtamt, hemma. Det här är mitt hem och varje höst får jag ta del av en liten del av den glädje som genomsyrar ett helt campusområde med nyfikenhet och där alla de nya studenterna påbörjar helt nya kapitel i sina liv. Från den stunden för tio år sedan till nu har vägen varit krokig, kantig, full av hål, hårt arbete, glädje och så mycket mer, men summa summarum i slutsatsen att det likt tv-programmet Det Blir Bättre blir just det. Bättre. Tryggare. Härligare. Och allt som ligger framför dessa studenter är, i de flesta fall, en helt fantastisk tid.
Lycka till.
Tio år sedan. Hela tio år sedan jag själv tog mina stapplande steg på samma plats på en utbildning jag aldrig skulle komma att slutföra. Alla var nya och ingen kände ingen. Främmande människor på främmande plats i en främmande stad. Sådana fantastiska minnen av glädje, och på något sätt finns en glädje i att jag fortfarande befinner mig på samma plats, bara i ett annat kapitel. Det har blivit en vana, hemtamt, hemma. Det här är mitt hem och varje höst får jag ta del av en liten del av den glädje som genomsyrar ett helt campusområde med nyfikenhet och där alla de nya studenterna påbörjar helt nya kapitel i sina liv. Från den stunden för tio år sedan till nu har vägen varit krokig, kantig, full av hål, hårt arbete, glädje och så mycket mer, men summa summarum i slutsatsen att det likt tv-programmet Det Blir Bättre blir just det. Bättre. Tryggare. Härligare. Och allt som ligger framför dessa studenter är, i de flesta fall, en helt fantastisk tid.
Lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar