Senast i december var FashionDoc i farten igen, men nu är det dags igen; ”Tap in, crank the volume up, and join me for a fashion extravaganza”!
Top notch och backslick, vi välkomnas in i provrummets mest luxuösa show och innersta väsen på catwalken. Det är som Versaces på förhand hypade kollektion på New York fashion week med obskyr tribaltechno signerat Daft Punk som backdrop. I vagnar av metallisk 70-tals plåt som mest påminner om effektiv tysk industrialism, infinner sig redan där och då en fabulös upplevelse av retro som 80-talets hotpants. Vagnarna har dörrar på sidorna och häri ligger i prydliga rader och högar det venösblå guldet efter både BMI, längd och pondus. Strikt, stiligt och alldeles gossemjukt att en kattunges päls bör jämföras med en sliten rotborstes. Efter omsorgsfullt val är det första distinkta du lägger märke till är de väl tilltagna muddarna när byxorna glider upp mot dess plats på höften. Smiter åt ordentligt runt fotlederna och ger hela benen en känsla av personlig sfär, vilket inte kan sägas om det Laban-vita standardformatet där byxornas distala ände fladdrar lika mycket som herren på sal 8 släpper väder. Midjan knyts igen med snöre som mest påminner om något du hittade på dina badbyxor -89, och den rynkiga byxlinningen för osökt tankarna tillbaka till mormodern med vätskedeficit.
Blusen är en efterföljande orgie av lyx. Muddar i både midja och armar stänger effektivt in de perspirerande kroppsdofterna av mixen Chanel No5 och egenproduktion, som om de måste ut gör det via den smala men djupt skurna v-ringade halsen. Denna skärning kan särskilt uppskattas av de med mer vällustigt kvinnlig utformning och med behovet att uppvisa mer dekolletage på op-salen. Huvudkirurger med faiblesse för den typen av provokativitet riskerar därmed lägga snittet distalt istället för medialt. För det manliga kollegiets uppvisning gäller istället med eller utan brösthår.
Hela ensemblens passform är ytterst unisex vilket borde definieras som medioker mellanmjölk, men tygets fullständiga upplevelse av sammetslik nykardad lammull väger upp den totala bristen av kroppsliga konturer. Den enda påtagliga bristen med detta luxuösa plagg värdig finalvisning i Project Runway torde vara den kvantitativa bristen på fickor. På blusen endast fickor på vardera sidan om midjan. Den ytterst praktiska fickan vid knäet på de vita byxorna har fått stryka på foten och ersatts endast av raka sömmar som inte tillför någonting till helhetsintrycket. Blusen lider av samma uppenbara problem med endast få fickor där summan av kardemumman är att dessa fickor skall inhysa både det klassiska stetoskopet, anteckningspapper, pennor och diverse andra väsentligheter. Dock inger det en misstanke om att detta är i högsta grad planerat, ty den mest vanligt förekommande detaljen, och anledningen till dess hyllade lov, är att stetoskopet kan bäras runt halsen med värdighet. Status för den inbitne show-offen! Det är ju som att äta kakan att ha den kvar, att få vältra med sin nakna hud i en bassäng av sammet och velour.
När det så behagas att nå catwalkens klimax, visningen av de mest slående kreationerna toppas det först med den berömda läkarrocken i sann Haute Couture. Det blåa understället skapar en tydligt fyrkantig kontrast till det böljande cremévita där detaljer som plastknappar, uppkavlade armar och sökaren propert knäppt i bröstfickan får publiken att tappa andan. Och just då, med publiken på kanten av sina säten gör den entré; hela outfiten för op-salen. Blålyxen göms under den turkosgröna engångsrocken med ensidesknytning i midjan. På händerna gröna underhandskar med gula indikatorhandskar. Träskor på fötterna och Apotekets stödstrumpor för den riktigt rutinerade. Succén är ett ögonblickligt faktum. Till och med Lagerfeldt och D&G ger stående ovationer.
När sedan de högre modehusen, above all Landstinget Entertainment Inc, slår ned med bomben att de mörkblåa kläderna skall fasas ut eftersom retrolooken inte längre ärin style går kollegiet ur hus, hem och gårdar! Det skränas mer än när Ralph Laurens retusch-skandal uppdagades och fröken Witherspoons ödesdigra klänningsval till Oscars-galan var ett faktum. Och snabbare än Jennifer Aniston hinner avsluta sitt senaste förhållande ångrar L.E.I. utan omsvep sin fadäs.
Kläderna till trots, att inte göra en djupdykning i denna fashionabla del av modevärldens hattar och huvudbonader vore ett fel av oproportionerliga mått. Inte ens den mest uppseendeväckande huvudbonad signerat engelska kungahuset kan tävla med dessa alster. Nej inte ens fruktkorgarna skådat på lättklädda damer i -94 års omgång av Tutti Frutti ledda av Bruno Wintzell har en sportslig chans. Lila och turkosa heltäckande hårnät nickar åt 50-talets husfruar, gröna topp-hattar för en osökt in på tankebanor om Hattifnattar. Den vadderade beanie-cap’en är en favorit hos många av kirurgerna, men sällan uppskattad av op-syrrorna eftersom den inte anses täcka nog mycket av huvudet. Därmed gäller ännu ekvationen att ju fler beanie-caps desto fler högtravande kirurger med pondus. De gröna huvud- och hals-tälten ses därmed oftast på kandidaterna, och ortopederna. Således ser ni den fantastiska möjligheten att variationerna är oändliga; mode upphör aldrig att förvåna.
Så jag erkänner, ok? Jag har en op-dress hemma, for those special moments of luxury.
Yours truly,
FashionDoc
Top notch och backslick, vi välkomnas in i provrummets mest luxuösa show och innersta väsen på catwalken. Det är som Versaces på förhand hypade kollektion på New York fashion week med obskyr tribaltechno signerat Daft Punk som backdrop. I vagnar av metallisk 70-tals plåt som mest påminner om effektiv tysk industrialism, infinner sig redan där och då en fabulös upplevelse av retro som 80-talets hotpants. Vagnarna har dörrar på sidorna och häri ligger i prydliga rader och högar det venösblå guldet efter både BMI, längd och pondus. Strikt, stiligt och alldeles gossemjukt att en kattunges päls bör jämföras med en sliten rotborstes. Efter omsorgsfullt val är det första distinkta du lägger märke till är de väl tilltagna muddarna när byxorna glider upp mot dess plats på höften. Smiter åt ordentligt runt fotlederna och ger hela benen en känsla av personlig sfär, vilket inte kan sägas om det Laban-vita standardformatet där byxornas distala ände fladdrar lika mycket som herren på sal 8 släpper väder. Midjan knyts igen med snöre som mest påminner om något du hittade på dina badbyxor -89, och den rynkiga byxlinningen för osökt tankarna tillbaka till mormodern med vätskedeficit.
Blusen är en efterföljande orgie av lyx. Muddar i både midja och armar stänger effektivt in de perspirerande kroppsdofterna av mixen Chanel No5 och egenproduktion, som om de måste ut gör det via den smala men djupt skurna v-ringade halsen. Denna skärning kan särskilt uppskattas av de med mer vällustigt kvinnlig utformning och med behovet att uppvisa mer dekolletage på op-salen. Huvudkirurger med faiblesse för den typen av provokativitet riskerar därmed lägga snittet distalt istället för medialt. För det manliga kollegiets uppvisning gäller istället med eller utan brösthår.
Hela ensemblens passform är ytterst unisex vilket borde definieras som medioker mellanmjölk, men tygets fullständiga upplevelse av sammetslik nykardad lammull väger upp den totala bristen av kroppsliga konturer. Den enda påtagliga bristen med detta luxuösa plagg värdig finalvisning i Project Runway torde vara den kvantitativa bristen på fickor. På blusen endast fickor på vardera sidan om midjan. Den ytterst praktiska fickan vid knäet på de vita byxorna har fått stryka på foten och ersatts endast av raka sömmar som inte tillför någonting till helhetsintrycket. Blusen lider av samma uppenbara problem med endast få fickor där summan av kardemumman är att dessa fickor skall inhysa både det klassiska stetoskopet, anteckningspapper, pennor och diverse andra väsentligheter. Dock inger det en misstanke om att detta är i högsta grad planerat, ty den mest vanligt förekommande detaljen, och anledningen till dess hyllade lov, är att stetoskopet kan bäras runt halsen med värdighet. Status för den inbitne show-offen! Det är ju som att äta kakan att ha den kvar, att få vältra med sin nakna hud i en bassäng av sammet och velour.
När det så behagas att nå catwalkens klimax, visningen av de mest slående kreationerna toppas det först med den berömda läkarrocken i sann Haute Couture. Det blåa understället skapar en tydligt fyrkantig kontrast till det böljande cremévita där detaljer som plastknappar, uppkavlade armar och sökaren propert knäppt i bröstfickan får publiken att tappa andan. Och just då, med publiken på kanten av sina säten gör den entré; hela outfiten för op-salen. Blålyxen göms under den turkosgröna engångsrocken med ensidesknytning i midjan. På händerna gröna underhandskar med gula indikatorhandskar. Träskor på fötterna och Apotekets stödstrumpor för den riktigt rutinerade. Succén är ett ögonblickligt faktum. Till och med Lagerfeldt och D&G ger stående ovationer.
När sedan de högre modehusen, above all Landstinget Entertainment Inc, slår ned med bomben att de mörkblåa kläderna skall fasas ut eftersom retrolooken inte längre är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar