50/50, hälften av helheten. De senaste veckorna har studenter sprungit omkring på universitetsmarkerna med mer eller mindre existentiell livspåverkan då terminens sista skälvande dagar klämtar mot sin resoluta utgång. För mig är det familjärt och bekant, och till viss del med en uns av saknad, även om jag vet hur både nojig och jobbig jag kan vara åt andra människor som befinner sig inom en 50 meters radie av min persona under slik tidpunkt.
Istället har hela upplevelsen förts över på jobbet.
Arbetsuppgifterna framför mig är gedigna, tidskrävande, intressanta och omfattande. Men intresset till trots så vill mitt halva sinne bara gå på semester - det vill sitta hemma i solen och sippa på svalt vin, gömma ögonen bakom mörka solglasögon, lapa sol i prunkande grönska, låta barnen springa omkring och odla sommarfötter och sommarknän, laga mat utan tidspress med dofter för sinne, doft och gom. Den andra (tråkiga) vill färdigställa data, analysera, sammanfatta, skriva och - i det längre perspektivet - disputera för att kunna lägga fokus på saker bortom horisonten.
Så vi är i en konflikt. Ett kaosartat, men godartat, sympatifält utan tydlig vinnare. Försöker utvinna mark där meningsskiljaktigheter möts men de strävar ifrån varandra likt magneter repellerar. Min förhoppning att de diversifierade cerebralhalvorna kan ta sitt förnuft till fånga och dela på tiden utan att skälla ihjäl den andra när denne för utstå samvetets gnagande kval och den andra njuter i fullo av sin livsuppehållande eskapism.
Istället har hela upplevelsen förts över på jobbet.
Arbetsuppgifterna framför mig är gedigna, tidskrävande, intressanta och omfattande. Men intresset till trots så vill mitt halva sinne bara gå på semester - det vill sitta hemma i solen och sippa på svalt vin, gömma ögonen bakom mörka solglasögon, lapa sol i prunkande grönska, låta barnen springa omkring och odla sommarfötter och sommarknän, laga mat utan tidspress med dofter för sinne, doft och gom. Den andra (tråkiga) vill färdigställa data, analysera, sammanfatta, skriva och - i det längre perspektivet - disputera för att kunna lägga fokus på saker bortom horisonten.
Så vi är i en konflikt. Ett kaosartat, men godartat, sympatifält utan tydlig vinnare. Försöker utvinna mark där meningsskiljaktigheter möts men de strävar ifrån varandra likt magneter repellerar. Min förhoppning att de diversifierade cerebralhalvorna kan ta sitt förnuft till fånga och dela på tiden utan att skälla ihjäl den andra när denne för utstå samvetets gnagande kval och den andra njuter i fullo av sin livsuppehållande eskapism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar