Semestersuperlativ

Flänger mig med nystartad semester och lystrar glatt på det örat där många andra slänger sig med bittra superlativ om att deras egna semestrar är över och längtan till nästa års frivolitet är vaaansinnigt långt borta. Skadeglädje är ytterst sann glädje, kom inte och säg annat för då får du på pälsen och ett "ska jag kapa din långa tränäsa med fogsvans eller cirkelsåg?" basunerat i örat.

Själva behagligheten av att äta pubmiddagar på trevliga uteserveringar, dricka kylt rosévin, spela kubb i svennestil, åka på kryssning med stort fartyg, flanera i nya städer man aldrig besökt, ligga i poolen hos syster yster och kyla kroppen med sangria - allt i sällskap av familjen och barnen, är knappast av någon dålig fyskam-karaktär. Inte så att jag vill guldplätera min tillvaro, men nästan. Till hösten är det ändå realiteten av forskning och läkarstudier som gäller igen efter en starkt begränsad tid av eskapism och dekadens.

Men inte nu.

Nu grillar jag oxfilé, bakar potatis och gör en varm sommarsallad med sparris och chili.