...titeln på Riverside's fullängdsalster från 2006 och tillika en ypperlig synonym av mitt allmänstatus. Jag lovar ett MMT skulle utröna vissa frågetecken och funderingar att spinna vidare på.
Aspekten att forska och studera på samtida basis är inte med enkla ord helt överkomligt enkelt alla gånger. Det är en balans som efter månader av trilskandes så smått börjar falla på plats. Jag utvecklar en mental strategi på vad jag måste fokusera på vid olika tidpunkter, annars finns det en överhängande risk att min kalufs inom en snar tidsrymd kommer stå i flammande lågor.
Men trots strategier och planering finns det alltid små tuvor som välter stora lass och de kommande dagarna måste vara något av Murphy's mest grandiösa undantag. Skriver på litteratursammanfattningen och det ger något av den fantastiska inblicken i hur det måste vara att drunkna i sitt egna nummer två. Bottenlöst, trögt och ganska, ja ni fattar nog. Jag förnekar inte dess grad av intressanthet, det är löjligt spännande och lärorikt, men tidsödande på ett sätt få begriper. Skriva ett examensarbete på tio eller tjugo universitetspoäng? Fuck off, det vore en bit av kaka i jämförelse. Och ja, jag är av det gamla universitetsgardet och förstår mig inte på nymodigheter som högskolepoäng med halvor och kvarter dit.
Försöker trots Stefan Holm-hindershöjder få ihop så pass mycket pluggtid att jag ska känna mig elitiskt säker till tentan om 1½ vecka men någon sådan förhoppning är bara att önska om. Till råga på allt är det forskningsmöte på västkusten (Marstrand) nästa vecka och en presentation jag har förhoppningen att börja med efter helgen (flyget går onsdag morgon). I morgon ska jag ligga på operationsbordet hos käkkirurgen och få skallen sönderborrad. Vidare bjuder helgen på långväga besök och därmed tung men euforisk träning. En högkalibrig urladdning jag lär behöva för att förmå mig själv stå upprätt utan stöd.
Jag läser sagoböcker för barnen som somnar gott i deras sängar. Hela jag skriker i rymdens vacuum att få göra dem sällskap och drömma mig bort bakom mina egna ögonlockar men det vore att kasta bort tid jag inte har. Istället lökar jag ned mig i gråa, mjuka hemmavidbyxor och linne för att låta kroppen få någon sorts mentalt lugn emedan jag följer med i rörelserna och tonerna till ett BodyBalance-pass i mitt egna vardagsrum. Att jag måste följa upp det med plugg in absurdum och ett kvällsbesök på labbet, det försöker jag i största utsträckning glömma för en stund.
"I'll be back" sa någon och jag säger detsamma.
När fan nu det kan vara.
1984?
06 maj, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad ska man säga... Been there, done that.
Jag har alltid upplevt att de värsta perioderna varit när jag ska prestera skriftliga alster på jobbet, det blir för mycket teori och tankearbete när man ska plugga samtidigt.
Snart är det sommar med bara ett jobb att tänka på i några månader, kanske är någon tröst?
FiaLisa, det är en tröst.
En liten en.
lycka till; du reder ut det där. Jag brukar tänka på allt roligt jag ska göra dagen efter inlämningar och tentor; ger mig energi.
Anne, ja om det ändå fanns en 'dagen efter'. När något är avklarat har jag nya saker jag måste ta tag i. Hela sommaren är forskning in absurdum, studera och repetera upp patologi/fysiologi inför kursen till hösten så jag inte är som en vilsen hundvalp när det drar igång.
Ja du hör ju.
Men jag vet det går. Just nu är det bara sådana dagar. Det lättar.
Skicka en kommentar