26 maj, 2009

Säkert, men inte säkert

Cykelhjälmen på sned. Ligger tvärs över örat och ser inte alls bekvämt ut. Tripletten tar sig iväg med fåtalet regndroppar regnande ned från ett soligt himlavalv. Solen sticker i ögonen något fasligt när solglasögonen ligger kvar bakom den låsta dörren. På skoskåpet till höger. Under hyllan, ja lite mittemellan.
Papper med figurer dansar ut ur den becksvarta skrivaren med en metodisk effektivitet. Det konstanta sympatikuspåslag hos operatören är tydligt där hamrandet med häftapparaten i ett melodiskt klickande ljud ljuder en, ja nästan en vackert minimalistisk melodi. Om man är lagd lite åt det hållet. Bunten med papper hamnar under en arm och där södra fötter går med resoluta steg genom korridoren. En hand och fingertoppar kliar i en nu oklippt och buskig konstellation som inte med ens bisarra mått av minsta slag får kallas frisyr. Fötterna viker raskt av åt höger, stannar framför en stor sak som efter några få knapptryck spottar ur sig något svart som med ännu mindre mått inte alls bör relatera till vad man hittar hos greken. Dricker gör munnen på det bleka ansiktet ändå där den bittra smaken noteras i hur läppens ände liksom kröker sig runt sig själv. Skulderbladen och ryggraden skakar till likt när Womping Willow fäller sina sista löv inför vintern. De fortfarande resoluta stegen trampar vidare genom korridoren, ut genom dörren och in genom nästa. Det är många dörrar. Munnen i det bleka ansiktet pratar med en person inne i ett rum med många hyllor. Hyllorna är bleka, dess innehåll inte likaså. Man ser både lite grönt, blått och svart i en myriad av myriader. Fötterna vänder på klacken och slår sig ner på en sådan där typisk stol man hittar i ett konferensrum en bit längre bort. Svart. En liten fastsydd dyna för gluteusregionen och en till för den huttrande kotpelaren. Konferensrum är alltid lite lätt kalla.
Under flera timmar är det diskussioner, samtal, förslag, idéer, tjoande apljud, utropstecken, frågetecken, "OK" med plus, träspaljeer, suspekt kaffe, litteratur, stapeldiagram, köksrenovering, gräsmattor, personer som droppar av från radarn under en inte obetydlig tid, hämtandes av papper både bu och bä glömt, nickanden, jakanden, osäkra påståenden och inte minst Under The Influence snurrandes i bakhuvudet.

Men han känner sig stärkt efteråt, doktoranden.

Han har två riktigt bra handledare.

Forskningsmöten är en upplevelse olik någonting annat.

4 kommentarer:

Emil sa...

Kul att du droppar den gamla Tempest-pärlan. Fantastisk platta, "A Place To Call Home".

Fredrik sa...

Emil, en riktig pärla. Tillika så även "Azalea Place" om du frågar mig.

Anne sa...

bra handledare är värt mycket och en annan persons perspektiv på arbetet är värt mycket. Jag har slutligen valt mode som huvudinriktning och fått en bra handledare.

Fredrik sa...

Anne, verkligen mycket värt. Det är något av a och o.