"Undra om jag kommer att fixa det där, egentligen"
"Det gör du väl alltid? Vad du än företar dig ser du ju till att lyckas med det"
"..?!"
Hell, all of a sudden blir de myntade orden från E en katalysator i den cerebrala verksamheten med en subdural visuellt bisarr utställning av gråtande barn-tavlor i dunkelt upplyst källarlokal med doft av mysk och tjocka blodröda ryamattor på betonggolvet. "Är jag en omedveten 'doer'?" ekar mellan öronens hammare och städ utan att slå av på intensiteten.
Aldrig har jag betraktat mig som sådan. Min självbetraktelse har stillsamt vilat som en fusion mellan medioker lathet toppat med en rejäl skopa tur och inte som en målmedveten driftig creative director i art déco-stilism.
Till slut tvingas jag inse hon nog ändå har rätt, med drivkraften åtminstone. Sällan har mina föreställningar cirkulerat runt "om" oftare än "när". Det har handlat om "när" jag blir doktorand, "när" jag kommer in på läkarutbildningen, "när" jag ska disputera, "när" jag ska göra forskar-AT och så vidare i frenetisk vinkelvolt. Nederlaget finns och existerar, men i min begreppsbild inte ett alternativ. Det hela känns dock lite för omvälvande för en helt vanlig torsdag. Jag behöver småkakor och kaffe, kanske lite Werters on top med Darth Vader-kappan slängandes i fotspåren. Mue, för att summera.
"Det gör du väl alltid? Vad du än företar dig ser du ju till att lyckas med det"
"..?!"
Hell, all of a sudden blir de myntade orden från E en katalysator i den cerebrala verksamheten med en subdural visuellt bisarr utställning av gråtande barn-tavlor i dunkelt upplyst källarlokal med doft av mysk och tjocka blodröda ryamattor på betonggolvet. "Är jag en omedveten 'doer'?" ekar mellan öronens hammare och städ utan att slå av på intensiteten.
Aldrig har jag betraktat mig som sådan. Min självbetraktelse har stillsamt vilat som en fusion mellan medioker lathet toppat med en rejäl skopa tur och inte som en målmedveten driftig creative director i art déco-stilism.
Till slut tvingas jag inse hon nog ändå har rätt, med drivkraften åtminstone. Sällan har mina föreställningar cirkulerat runt "om" oftare än "när". Det har handlat om "när" jag blir doktorand, "när" jag kommer in på läkarutbildningen, "när" jag ska disputera, "när" jag ska göra forskar-AT och så vidare i frenetisk vinkelvolt. Nederlaget finns och existerar, men i min begreppsbild inte ett alternativ. Det hela känns dock lite för omvälvande för en helt vanlig torsdag. Jag behöver småkakor och kaffe, kanske lite Werters on top med Darth Vader-kappan slängandes i fotspåren. Mue, för att summera.
2 kommentarer:
Bwahahhhahahah, om jag skulle bli tvungen att placera dig på den aningen stelbenta doer-thinker-whatevah-skalan hade jag inte tvekat en sekund. Det räcker att ha åhört ditt lamentatio på temat internmedicin. XD Inte för att jag kan göra anspråk på att känna dig så väl, men dock.
F.ö. går det nog alldeles utmärkt att vara en bitvis lat doer.
Tolkia, har jag sjungit klagovisa om internmedicinens förlovade land? Ehrm *host host*. Ja kanske lite. Tycker dock du kan tillskriva dig att ändå känna mig rätt så ordentligt trots allt.
Jag tror för övrigt också det går alldeles utmärkt att vara en bitvis lat doer. Just nu är latheten särskilt uttalad med soffposition och godis. Jodåsåatteh.
Skicka en kommentar