28 april, 2011

Häpp

Har dialog med Handledaren om diverse jobbrelaterat, som slutligen kulminerar i frågan:

"Hur länge har du hållit på nu, i tid dvs?"

"Ja, jag är nog uppe i snart tre år."

"Whooop!" följt av uppspärrade ögon, fladdrande näsvingar och ett nervöst intryck.

Känns bra det här. Jodå.

Not.

4 kommentarer:

Tolkia sa...

Ack hur fort förgår inte den tid som när man började kändes som en eeeeevighet - och oops, plötsligt är det Den(tm) sommaren när man liksom bara måste skriva en kappa. Jag är ännu inte helt övertygad om att tiden går lika snabbt jämt, alltid.

Doktoranden sa...

Tolkia, skrämmande fort, dock är inte kappa-sommaren(tm) här än thank you very much. Tiden är om någonting så jäbla relativ att hälften räckt emellanåt.

mellanbarnet sa...

Hang in there! Det ordnar sig. Alltid.

Doktoranden sa...

Mellanbarnet, jag är som Tarzan bland pipetter och glaskolvar.