Doktorandtankar proudly presents 2009 års nyårskrönika; "Åldersnojan och Nyårslögnen"

Nyårslöften är, av ren historisk princip, en av de största nationella lögner där folk lovar bot och bättring åt sig själv, åt sin nästa och nästan åt sin granne. Det är lika tragikomiskt vackert varje år hur alla ändå är för nedkärade i sina normala mönster och faller tillbaka i dem lika fort som klockan slår 00:02. För indeed, nyårslöftet måste åtminstone infrias i alla fall en minut. Nej nyårslöften har aldrig varit mitt gebit (inte julen heller, och med klang och jubel är den äntligen över) men däremot har jag en lätt faiblesse för att se över historien. Det tror jag har att göra med ålder. Nästa år blir jag 30. Det måste hur man än vrider och vänder på det betraktas som en trea och en nolla. Inga tvåor som gemener längre, maktlöst lämnas ungdomen bakom sig och helt plötsligt ska man vara vis med begynnande kärleksvalkar ovanför jeanslinningen och skägg på hakan. Kärleksvalkarna har kommit som ett jävla expressbrev varpå jag aldrig skulle få för mig att sluta med mitt instruerande. Träningen är således redan i hamn. Skägget har jag redan, om än tunt. Visheten får jag dessvärre lämna åt någon annan, återkommer efter skriven tenta om det har blivit någon progression på den fronten. Åldersnoja, om ni inte greppat det ännu, det är mitt gebit.

Åldersnoja. Smaka på ordet. Det är som att sticka ned näsan i ett glas med Farmer's Reserve och förvänta sig doften av citrus och smörkola, men mötas av bubbelgumsaktig fjortisslang nedsköljt med filmjölk. Både blasé och passé i samma mening. Varför ska man åldersnoja när vi ändå obevekligen vet med oss att vi blir äldre? Who knows. Dessutom åldersnojar man oavsett vilka prestationer man än har rott i hamn på senare tid. Då vi nu övergår från '09 till '10 är det ganska passande, hur Aftonbladsliknande processionen än är, att återspegla ett decennium av händelser. Tänker jag tillbaka tio år blir det en ganska hisnande procession. Jag träffade min flickvän som blev sambo som blev fru. Vi skaffade ett, två ja till och med tre barn. Satte min första stapplande fot på ett universitet i en främmande stad. Jag fullgjorde en fyra-årig utbildning som blev en springboard till de andra två utbildningarna som är under 'arbete pågår' ett tag till. Lärde mig tycka om kaffekulturen med latté i pappmuggar samt vinbeskrivningar som bredbent och med ton av gödsel. Odlade nya bekantskaper och vänner, avslutade andra.

Så här sitter jag nu i en stel skjorta med ett glas vitt vin i handen och ytterligare ett decennium för dörren. Tio år till. Man kan inte undgå att fundera över vad mer som kommer hända. Kanske sitter jag där, med lite större kärlekshandtag och en förlorad kamp mot min kropp och tänkt införskaffa en motorcykel med lång framgaffel och ZZ Top skägg. Det har kanske sina fördelar med att bli äldre ändå; trots allt. Jag återkommer i frågan. Spännande blir det nog vilket som.

Skål.