Ett reportage om manlighet. Stephan Mendel-Enk har skrivit en bok med uppenbar känsla för stil. En rättfram beskrivning om hur våldet i vårat samhälle hänger ihop med den bild av manlighet som pojkar formas till. Hur ofta har man inte hört "inte våra killar" yttrats när det kommer till olika betingelser av våld? Istället har det rotats i varenda annan tänkbar identitet för att hitta orsaken. Om en kurdisk man mördar sin dotter är det den kurdiska kulturens fel. Om ett gäng invandrarkillar våldtar en tjej är det integrationspolitikens fel. Om en alkoholpåverkad man misshandlar sin fru är det alkoholens fel. Om man hugger ner en minister på grund av röster i huvudet är det psykvårdens fel. Och det tar aldrig slut. Det måste vara någonting utifrån, nåt främmande som nästlat sig in i de här männens och pojkarnas hjärnor, för våra killar gör inte sånt. Men statistiken är förkrossande entydig och säger endast en sak: det gör de visst.Stephan tar upp otaliga aspekter på hur vi män formas till att bli enkelspåriga idioter, redan från dagis där vi lär oss tala i kommandon till hur vi agerar när vi är långt mycket äldre men uppenbarligen inte heller särskilt klokare. Av alla biologiska myter torde den mest seglivade av alla vara att alla killar tänker efter en rak linje medan tjejer har grenar som går åt lite fler håll. Att det är något lurt med den bilden framgår som bäst av den kända historia som oftast används för att bevisa den. En man och hustru på väg någonstans i en bil. Frun säger: det vore gott med en kopp kaffe. Javisst vore det, säger mannen och fortsätter lugnt att köra. Han inser inte att hon föreslagit att de ska stanna och fika, han tror att hon bara uttalade sig om hur gott det är med kaffe i största allmänhet.
Historien används för att visa att kvinnor uttrycker sig så luddigt att män inte förstår dem, men skulle lika gärna kunna användas som bevis för att mannen totalt saknar förmåga till socialt samspel eller bara är dum i huvudet.
I korthet. Läs boken.
Men bered dig ändå på att du som man fortfarande är en idiot.
5 kommentarer:
En lysande recension må jag säga. Kommer garanterat att läsa boken. Alltid trevligt med något nytt att slå i skallen på de som sätter sig på tvären. Nya nummer av ETC o BANG håller enbart korta stunder. Får be dem om hårdare pärmar tror jag.
Gillar din alternativa tolkning av kaffehistorien.
(Det visar ju även på att det finns annat än bara enkelspårighet.)
Trevlig dag önskas. :-)
Har läst boken. Klockren recension.
Jag gillar boken, även om han kanske gör det lite väl lätt för sig på sina ställen (svårt dock att inte göra det, om man inte skall skriva en tegelsten).
Angående detta med kvinnlig indirekt och manlig direkt kommunikation kan jag säga att jag i min omedelbara närhet har två tämligen manligt stenhårda medelålders män med rötterna i den steniga lappländska myllan som kommunicerar PRECIS EXAKT som kvinnan i ditt kaffeexempel. Och som, precis som kvinnan i ditt exempel brukar uppges göra, blir skiiiiitsura när man inte fattar vad de menar.
Har också läst boken och kan instämma i Tolkias kommentar om att han gör det jävligt lätt för sig med sin nätta lilla pocket. Dock kommer han ju (tyvärr) långt med att han är en manlig författare som skriver om hur förödande mansrollen är. Men men, om än ytligt så är hans resonemang intressant så läs hellre boken än inget alls i genren.
curlysue, nu är ju inte pärmen direkt hårdare på denna pocket heller men däremot är texten rätt ok att slå sig med. Trevlig dag till dig med.
maria byström, danke schön.
tolkia, ja visst är herr Stephan ibland lite väl generell och förenklad på sina ställen men ändå finner jag honom att lyckas få någon sorts point across. Han är inte helt ute och cyklar.
mård, jo han kommer ganska långt just ur det avseendet att han i grunden hackar ner på sig själv och på så sätt också sätter sig själv på en mindre piedestal och ser sig bättre än andra. Han frotterar sig ju inte med tunnelbane-mannen i fönstret. Men ändå, det finns en liten poäng i hans resonemang som skulle kunna lyftas till en mer nyanserad och givande diskussion om tillfälle gavs. Den är bättre att ha läst än inte alls men jag är samtidigt övertygad att de som skulle ha mest nytta av boken självfallet inte heller kommer läsa den. Det berömda moment 22.
Skicka en kommentar