Läser just nu vad jag nästan ofrånkomligt tvingas referera som "den bästa bok jag någonsin läst". Den är magisk på så många plan att jag fullkomligt ger upp och låter den svepa mig bort någon helt annanstans. Boken seglar rakt in i mina perifera och centrala nerver, stökar om och tvingar mig till alla aspekter av känslospråket den beskriver.
Skymningsljuset utanför erinrar om kvällningens intågande. Natalie Merchant sjunger fint i bakgrunden och klockan slog nyss sju. Om bara en liten stund är det dags för kvällens digitala knarkfix i form av Sjukhuset. Gillar att se en någorlunda realistisk, om än vinklad, vardag från en framtid som involverar mig själv. En roll som känns lika spännande som totalt skrämmande. Min tidigare utbildning handlade om forskning, min nuvarande handlar om att bli lite bättre inom sedermera område men den stundande handlar om ett renodlat yrke. En profession. Kanske är det bara en vinklad uppfattning av the brain precis som min betraktelse av tv-programmet jag strax ska se, men även om solen har sina fläckar känns det överlag som ett fantastiskt yrke att ge sig in i. Trez wochen nu.
The Byrds sjunger "The Times They Are A-Changin'".
16 september, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
You wouldn't mind telling vilken bok det är fråga om? Inte för att jag har tid att läsa särskilt mycket nu, men i alla fall.
tolkia, all in good time som man säger.
Meh. Berätta´rå! :)
marie, ska bara läsa ut den först. Men den är så bra så jag läser långsamt. Låååångsamt.
Skicka en kommentar