Merveilleux

Louis-Désiré Véron var en remarkabel människa. Han levde mellan 1798-1867 och synnerligen mångskiftande i sin person. Alla som åtminstone hört hans namn vet inte alltid att han också var läkare, måhända beroende av att han hellre sysslade med litteratur, politik, gastronomi, opera och balett. Vérons föräldrar ägde en liten bok- och pappershandel i Rue de Bac strax utanför Paris där han växte upp. Som 15-åring fascinerades han av operakonsten tillika litteratur, främst eftersom hans föräldrar hade samma intressen. Men även om fadern uppmuntrade Vérons litterära intresse så skrev han in honom i L'Ecole de médecine för att studera till läkare. Redan som student uppvisade han en förmåga att driva en vinstdrivande entreprenad genom att sälja skelett och skelettdelar till anatomiundervisningen. Han tjänade bra med pengar som gick åt lika fort vid spelborden.
Efter avslutade studier praktiserade han på flera sjukhus och alltid med stor framgång där intresset främst låg inom pediatriken. Han disputerade sedan år 1823 med en avhandling alldeles för fransk för att nämna här. Samtidigt som sitt arbete skrev han mycket artiklar, ofta finurliga sådana, och hans läsekrets var stor vilket också agerade som stöd när han startade sin privatmottagning, vilken också blev till ett lönsamt etablissemang. Några år senare hade Véron också lyckats bli operachef i Paris. Han utvecklade den konstnärliga nivån med orkester, kör och balettkår och hela tiden med nytänkande som bakgrund.
Senare bytte han operan mot tidningsvärlden som delägare, skribent och ansvarig utgivare med lika stor framgång och tillika en stol i Corps législatif (nuvarande deputeradekammaren). Utöver det kröntes han även titeln officer av Hederslegionen av självaste Napoleon III som han vid ett tillfälle hade över på middag. Idag bär två gator i Paris hans namn: Cité Véron, där nu L'Académie des Arts Choréographicues ligger och Rue Véron, inte långt från Sacre Coeur.

Men varför har jag valt att skriva en rätt högtravande text om en ganska koppärrig, skrofulös och tjockmagad herre som levde på 1800-talet? Det kan man fråga sig, och svaret är hans sätt att se på livet.

Hela hans liv har från början till slut den röda tråden att ingenting är omöjligt, det tar bara olika lång tid. Alla vi människor kan åstadkomma exakt det vi vill om vi bara ger oss hän det vi verkligen tycker om och vill. Men istället sitter vi där, hoppas och önskar om en bättre morgondag, utan att lyfta det minsta finger för att göra åtminstone en del av det till verklighet.
Bara för att man gör en sak betyder det inte att man samtidigt inte kan göra en annan. Låt din passion och livsglädje driva dig, men framför allt, var alltid stolt över det du åstadkommer och låt ingen säga något annat.