28 april, 2010

Sjukdagar

Solen skiner klart och starkt, värmen känns tydligt genom glasrutan och lurarnas toner med Andre Tannenberger blandar sig med ledbussens gnisslande. Den ihärdiga dyngförkylningen gör sig ännu gravt påmind. Tungandad, produktiva upphostningar av färger som lämnas osagt samt en kroppslig värk bara riktigt hemska förkylningar lyckas inducera. Men obligatoriska moment på allmänmedicinveckan kallar och jag plågar mig således hellre igenom några timmar diskussion och reflektion än skriver kompletteringsuppgifter i en vecka. Nej det ska med emfas förtydligas att i det doktorandska residenset är det ingen vacker syn. E är lika krasslig som mig, dottern med lunginflammation och lillgrabben med öroninflammation. Så för att uttrycka sig juvenilt; blä.

26 april, 2010

Ett konststycke av icke förtjänad art

Ibland händer det att människor man egentligen inte känner per se visar en ett förtroende man inte anser sig förtjäna. Det gör mig fruktansvärt ödmjuk och glad på ett sätt ord inte förmår göra rättvisa, hur jag än försöker.

Så tack.

Tre ord

Allmänmedicin.

Dyngförkyld.

Misär.

24 april, 2010

Sarah

Alltså det här får mig att må fruktansvärt illa, känna avsky men framför över allt annat beundra den styrka och viljekraft vissa människor förmår uppbåda.

Sådana här livsöden vänder upp och ned på min värld.

23 april, 2010

Att klämma på tacksamma näsor

Vad säger din böjelse är bättre eller mer extrem än hos grannen gästgårds? Det är som en böjelse med för många verb. Lite fult, fulare, ungerskt. Ungefär som gulasch men glöm inte senorna. Det är lite som att finna skinnkläder med pälskrage vackert med synen av en rudimentär fallos i bakre skallgropen. Svider och gör ont i sin enklaste styvhet enligt Freud.
Kompulsivt beteende av näsnypande bör inte föraktas, ja uppskattas i sin enkelhet. Charmen när den okända fru Sminks kommer fram och skärande ljudligt utbrister:
- Får jag nypa dig i näsan?
- Jo det får du.
Medelst handfast grepp omfamnas näsan som tycks både varm och rät i sin utformning.
- Mår du bra nu?
- Nu mår jag bra.
- Finns det något botemedel mot din sjukdom?
Medelst blekt maginnehåll på händerna tvagas redan nämnda hudkostym under ljummet vatten på herrarnas hemlighus med lavendel och blåklockor i luften.

Men ack döm om min stora förvåning, börja bakifrån, en blädderfilm.

Syftet och hela tanken bakom är det, respektive den, att åstadkomma en stor glädje och viss förbryllelse i såväl lärda som i Edra kretsar. Inför den gigantiska ansamling av data, som snart kommer matas in i Edert undermedvetna, jag har lagt upp det så nämligen, så vill jag påminna om att författarens förhållande till udda förekomster är lite mjukt men pålitligt.
Det tjänar måhända framhållas, att syftet med texter förfelat, därest icke o-ljudet uttalas på följande sätt: Forma munnen till en svagt trattliknande form, och låt luften passera mellan ögonbrynen och hakspetsen. För i relation till naturtillgångar är texten inte avsett att vara uttömmande, utan härrör sig sedermera från farhågor uttryckta av Svenska Betänklighetssakkunniga. Texter är en engångstext. De fiktiva pärmarna återtages ej efter genomläsandet och får icke kastas i naturen. Författaren begagnar även tillfället att framföra ett varmt tack till nedanstående personer och institutioner.
Statens järnvägar, från vilka jag erhöll resestipendium Stockholm C - Älvsjö C och åter under åren 1918-1936, då ny stadsplan lades över nämnda bansträcka till förfång för trafiken och förutnämnda stipendium. Min språklärare, som granskat sche-ljudets stavning. Den person, som gav mig en snyting på Norrmalmstorg, utan vars hjälp upplösningen i den självbiografiska granskningen ehuru blivit en annan. En första amortering på det stora tack, som jag är skyldig Banken insättes här. Ett från hjärttrakten kommet och innerligt känt tack till Allmänna Försäkringskassan, utan vars ständiga sjukbidrag jag och dess texter hade varit i ännu sämre skick. Till min lärare, i interpunktering. Vill jag framföra, mitt varma. Tack. Ett tack till läsekretsen, utan vars medverkan detta aldrig skulle bliva läst. Ett tack till föräldrar, farföräldrar, morföräldrar med undantag för en moster i Arvika som aldrig trott på mig, och fortfarande tvivlar på mig. Varmt tack för blomstergärden på min 40-årsdag samt en hyllning till den tacksamhet som kommit mig till del.

Heder och tack - åtminstone tack.

Författaren.

Den medicinska pensionsvaggan och tripprapporten

40-talismens kunskapsbas och magnifika kittel av bubblande kunskap är på väg ut i intet. Kärlkirurgen JS, njur.B, briljanta barnkirurgen K, urologgurun G på Ackis, ja en hel generation av briljanta hjärnor inom alla områden - alla står på randen av att lämna över tyglarna till en generation av hjon som inte ens tillsammans besitter hälften av deras individuella kunskap. Hur i djävulberg ska det gå?

Tillika ser vi ungdomar, som framöver på något främmande sätt ska axla detta enorma ok av kunskap och information, driva planlöst helt utan verklighetsförankring och problematik man tidigare varken mött eller varit en del av. En generation utan tillstymmelse av normaliserad socialrealistisk verklighetsuppfattning där tripprapporten (googla misären) är den moderna världens bibel. Ja men mörkrädsla har krupit fram för mindre än så. Kalla mig fossilt gammal, men inte fan växte jag upp i en värld där droger av frön eller lösningsmedel var höjdpunkten av veckan. Mossigt nog fann man livsglädje nog i bara vänners vänskap, medryckande musik, behagliga böcker eller en solig eftermiddag på sandstranden vid havet.

Har min bitterhet och cynism verkligen drivits så långt?

Tell me it isn't so.

21 april, 2010

AST tenta

Check.

Var har jag nu det där vinet?