Wet wet wet (and love is not all around)

Utanför hänger molnen i tunga sjok. Fyra nyanser av grått. Hojar iväg på cykeln mot jobbet men bara efter fåtalet hundra meter slår Murphy till. Lagen om alltings jäbelhet. Himlavalvets portar av syndafloden reinkarnerad öppnas och jag besitter allt annat än någon skyddande Ark. Vinden piskar mig i ansiktet samtidigt som vattenfallet inger känslan av att skölja bort allt jag äger och har.

Kommer till slut under skyddande tak innanför sjukhusets väggar och plaskar fram till hissen. I dörren till höger finns ett brokigt och frostigt fönster där bilden som stirrar tillbaka på mig får mig att hoppa till.

Likheten är slående.