Idag var det återigen KTC, lära sig ta blodprov samt sätta PVK (Perifer VenKateter). Ganska intressant att först träna på attrapper med gummislangsvener fyllda med ganska genomskinlig röd saft. Förvisso är det ändå ett bra sätt att börja träna, inte med avseendet på hur det känns att sticka någon i armen men snarare på det tekniska handlaget man behöver. Fingrar ska flyttas lite, rör ska sättas in, nålsättningsteknik, stas ska stängas respektive öppnas und so weiter. I slutet tränade vi mer på våra kamrater och inte mig emot så kunde jag vara frivillig provdocka för ett antal. Dock känns mina armveck för tillfället lite mörbultade och belamrade med små röda, ärriga prickar. Att även utföra provtagningen gick galant.Efter inmundigad lunch (räksallad med alldeles för spicy dressing) var det PVK-dags. Ska sägas, PVK är lite trixigare och kräver att man för nålen aningens längre in i blodkärlet. När jag hade testat (oräkneligt) antal gånger på en atrapp ställde så snällaste A upp, trots min eminenta nervositet, som försökskanin. Ett djupt andetag, mentalt mantra av "jag kan detta" på repeat och sen körde jag. Gick bra till en början, fick in nålen, såg blodet i PVK:n men råkade tyvärr punktera någon del av kärlet vid slutet av införandet. Mission aborted. Inte helt lyckat men den personliga vinsten att jag vågade är hälften vunnet. Nästa gång så. Jag älskar min utbildning.
Dagens soundtrack: Bon Jovi - Blood On Blood
12 kommentarer:
HAha, jag har bara satt pvk på sövda patienter med dilaterade kärl. Då fungerar det varannan gång ungefär. Men så bör man ju lära sig att sätta grova, grova, för akuta tillständ. Näst grövsta fixade jag, men den bruna, ack nej..... Men sannerligen, det är mer tillfredställelse när man får flöde i en p-kateter än prickar rätt en blodgas I tell you.
Jag ställde upp mer som nåldyna än jag stack själv under utbildningen, det ångrar jag lite idag när jag känner mig helt främmande för slikt, tyvärr. På tok för lite övning, hoppas på anestesiplaceringen.
kat, man behöver absolut träna på att även sätta grova PVK. Om jag vill/får göra det på mina kamrater? I think not. Det får nog bli på sövda patienter med dilaterade kärl. Kommer träna mycket på varandra framöver då vi kan boka KTC och husera runt som vi själva känner för nu när vi lärt oss grunderna.
Blodgasprover ja, det har jag inte prövat ännu. All in good time.
Marie, det kanske är lätt man gör det, särskilt om man inte är nålrädd som en del kan vara. Tror man måste se till att även få prova mycket själv, hur ska man annars bli bättre? I ditt fall, vi hoppas på anestesin.
Jag hade inte fixat det där. Inte.
Åååå, säg bara till mig om du vill ha en frsökskanin. Jag är smärttålig som bara den och van vid experiment. Dessutom litar jag på att du redan har den där fingertoppskänslan som krävs för att ge sprutor.
Så kul att du trivs. Inspirerande att läsa :-)
anne, tekniskt sett gjorde inte jag det heller. PVK:n alltså. Än. Mer träning nästa vecka.
Och man klarar av mer än man tror. Faktiskt.
maria, fingertoppskänsla? Ehrm, nej inte riktigt än. Jag jobbar på den.
Att jag trivs? Det kan du skriva upp. Idag hade vi oxygen- och sugbehandling. Fick en sugkateter varsamt nedkörd i mina övre luftvägar av A. Inte behagligt men jag fick göra samma sak på honom.
Vikten av att vi själva som kandidater upplever och utsätter oss för behandlingar, är att vi därmed bättre lär känna patientens sida av det och lättare också kan bemöta eventuell oro eller andra frågor. Det inte sagt att vi därför ska lägga oss själva på OP-bordet under framtida kirurgplacering, men ändå.
Bara på ETT ställe inom vården har jag stött på syrror som sätter nålar med nära 100% fullträff varje gång och det är på blodcentralen. Dottern gjorde afares där varje vecka under förra hösten och med kärl som rullade efter alla prednisolonkurer var det en bedrift att alltid lyckas med henne!
Varmvattenfyllda handskar funkade bra på henne för att vidga(?) kärlen.
Kul att du antar utmaningen med sån glädje!
Åhh, det låter kul. Jag är gärna din handledare i nålsättning, om du behöver mer övning :)
pysseliten, personalen på blodcentraler är fantastiskt duktiga. Felfria? Tyvärr inte. De har lyckats sticka sönder mig fullständigt en gång och en annan gång låg tappningsnålen längs med kärlväggen. Men till 99% skulle jag säga att dom lyckas briljant med sina nålsättningar. Visst dilaterar också kärlen av värme.
Utmaningar är bra, även när de innefattar nålar. Hehe. I morgon är det injektionstekniker på schemat.
drw, så gärna så. Övning ger färdighet. Som omsadlande IVA-SSK har jag ingen tvekan om att du är en fejare av största mått när det kommer till nålsättningar. Du måste ju ha totaldominerat eran provtagning/PVK-träning på läkarprogrammet.
Fint inlägg, men bäst av allt var förstås soundtracket.
emil, ja den som klagar på soundtracket förtjänar ståplats i närmaste älv. Magiskt.
Skicka en kommentar