Det pratas ofta om att doktorander jobbar häcken av sig, sliter dag och natt, anser nattjobb är standardiserat och många andra analogier. Det finns en viss sanning i detta, många doktorander jobbar väldigt mycket. De doktorander som oftast har bäst balans mellan sin forskning och andra icke-arbetsrelaterade är de som har någonting utanför jobbet som också kräver sin tid. Jag har min familj och numera också studier samt träning. Det är en perfekt balans. Jag forskar mycket men samtidigt finns det tid över till andra viktiga aspekter av tillvaron.
Dock ska man aldrig förneka de glädjeämnen som oftast uppstår när doktorander jobbar och umgås på ett labb utanför de officiella arbetstimmarna. Under kvällen har jag tillsammans med doktoranderna C, Z och P.K samt varsin kaffekopp skrattat gott över livets små egenheter som doktorander. Ett axplock kan vara att testa säkerhetspersonalen på flygplatsen Chicago O'Hare med att föreställa det svarta röret innehållande posterpresentationen som en bazooka. Eller varför inte lyssna på roliga meddelanden från Finnairs flygvärdinna under inflygningen till JFK:
- Ladies and gentlemen, as we are about to land the Captain is now screwing the crew.
09 oktober, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jo, ibland behöver man måsten för att lära sig prioritera. Det är ju lite märkligt, i och för sig.
Låter f.ö. trevligt med doktorandgemyt. Det blir något visst med stämningen på en arbetsplats när de flesta är borta.
Hur "sjöen" hinner du med allt männska. ;)
nixon, definitivt märkligt men människan är också en ganska märklig varelse. Doktorandgemytet var synnerligen trevligt, och en arbetsplats är definitivt mer hemgemytlig och mysig off kontorstid.
drwannabe, bra fråga. På något konstigt sätt gör jag det.
hahahahhahahaahaha... inget är så roligt som anekdoter som uppkommer i ett slutet sällskap och som handlar om hur ovetande resten av planeten är. Kan dra massor inom exempelvis grottforskning och annat underbart...
Att vara nörd är att ha roligt fast inte åt det "folkkära" hållet ;-)
maria, jag håller fullständigt med dig.
Skicka en kommentar