Utanför fönstret blåser det nästan storm. Vinden river i träden likt vårflodens vatten drar med sig vissnade träds avbrutna grenar. Ligger på soffan och ser trädens skuggor slänga fram och tillbaka i skenet från fönsterlampan. I bakgrunden spelas "Lisa Lisa" av David Sandström Overdrive. Mina ögon vilar på boken "För deras ångest är ju också min" av Margareta Andrae, en onkolog som skriver om läkare och kandidaters förhållningssätt till patienter med svåra och dödliga sjukdomar. Den är mörk, hoppfull men samtidigt givande och texten talar till mig på en personlig nivå.
Regnet piskar mot rutan och lämnar små runda droppar på glaset. De blandar sig med de ensamma tårarna på mina kinder.
20 oktober, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
mycket som händer, men kom ihåg att vila också.
Åååååå, tänk att det faktiskt går att gråta ikapp med himlen. Gjorde det hela sommaren :-(
En stor kram till dig iallafall. Ska idag till sjukhuset och träffa en vän och jag vet redan nu att tårarna på mig kommer rinna...
Jag finns här, det vet du.
Jag vet inte vad jag ska säga, men jag skickar mina varmaste tankar till dig...
Anne, skulle behöva lite vila just nu. Är också precis vad jag ska ta mig. En lugn och skön kväll utan måsten.
Maria, det är inte lätt att möta sjuka människor men det finns också en styrka i det mötet. Och det går att gråta ikapp med himlen.
Svaerdfisk, snällt sagt av dig.
fint fint sååå fint skrivet!
Hoppas du fick en skön kväll!
E, det var faktiskt en riktigt bra kväll.
Skicka en kommentar