Lejonet under den gula hallonbusken

Vit glans. Svartgrön glans. Brunt öga med radiella strimmor på bottenskimmer. Explosion av hår, moln av en fäll, trycker nära inpå.

Tystnad.

Svart dunkel under ljus bild från höger. (Flyttning åt vänster.) Något lågt liggande och utsträckt nedåt höger finns rakt fram. Hetsig smärta (djävulskt) vitt ohörbart vertikalt snett ljust streck, som ett skrik (skydda mellangärdet). Luftvibrationer och en hinna av svagt brungrönt vatten. Dunkelt talande och absolut tystnad. Hårigt lejonhuvud med fundersamma ögonvinklingar och profil svagt åt höger. Plötsligt frågande böl och vändning svagt åt vänster och glimt av ögonens båda iris - Ett huggande framåt med ljudlöst böl och igenklippande käft.

Lejonhuvud och rygg. Halsen, ryggen, huvudets resning med stubbigt klippt pannman, fällen ½-1-2 dm långa gråbeiga hår hängande som kammande nedåt. Vitglimtande hugg bakåt och rytande avslutat med dovt ljud. Snabba mycket långa steg åt vänster mot mörk bakgrund. Glidande verkan och känsla av förvirring och ett snoende runt. Bildens och rummets krängning i hugg framåt. Slutlig död.

Lejonet ligger litet och magert, platt utsträckt med huvudet från oss, vatten rinner och sipprar delvis synligt, mörkt och vitglimtande. Blixtsnabb samling och aura med mörkt centrum. Många centriska, tänkta men ohörbara slagsmål. Ett glapprum i tiden och varmt, tillfredställande rinnande. Dovt helvetes (plötsliga stora gester) oljud. Blixtsnabba steg och hugg ur rektangeln. Vi lämnar densamma och följer med förtroende djuren hängande under lejonets buk händerna smekande ryggen, handen med flatan mot långhårade fällen.

Övergivna av djuren knyter vi oss mörkt med ryggen på backen. Famlar med extremiteterna, mumlar otydligt och tänker virrigt. Utsträckning, uppvaknande och häftiga konversationer.

Tänk om det vore så, att lejon kunde uppradas och göras små, mindre än tändsticksaskar, men med alla kännetecken bevarade. Ögonvinklar, nos (nössar), fäll, hår och så. Konversationen (deras) finge vara stor lugn och moderlig. Inom den lugna vocationen kunde finnas (tänkbart) små snabbinsatta glimtar av spiritualitet. Akademiskt med snudd på gemen humorjargong. Efter vart litet mera lalligt tragglande med trivialiteter. Exempelvis: ("beställande av äggsmörgås med extra stekt ägg - varmt ska det vara fröken, och fuktigt av tunt fett. Fröken förstår, att jag tycker om såväl flytande fett som vatten och grönsalladsblad med skivor och strimlor av vem vet (djurens konung vet) för sorts grönsak (rödsak) exempelvis morot. Just det ja, förstår fröken. Förresten, får jag titta lite närmare på frökens kjol. Få se nu. Känna här. Korta ljusa hår med mörkt underslag, fan vet åt vilket håll. Få se nu här. Undan en smula här. Slät len kurverad hud och runda tummen med kurverade blåkantade nageln i topp.")

Helvetes skällande och eventuellt slagsmål. Stort lugn, rosa känslor och gröna blad blandat. Ur detta utvecklar sig normalt rörligt mjukt hårigt lejon, som ostressat och vänligt funderar för sig själv, men även svarar på en fråga: "Vawv." Med ljuvligt och svagt spinnande tonerar dess röst. Med djärva och mjuka turneringar, hastiga kast och tillräckliga, snudd på omständiga, fullföljanden av slutsatser besvarar han, det (djuret) uttömmande Edra (de tillstädeskomnas) frågor. Mot mörka och bitvis ljusmodulerande och böjliga delvis grå och delvis ljusa bakgrunder ljuder det avundsvärda, helt accepterade lejonets sonora stämma som följer: Är det så, att Ni har problem med något, exempelvis proportioner? Ta då den gyllene regeln lägg den utsträckt uppåt vänster. Med rektangulärt tvärsnitt vilar den, som tyngd, sval i handen. Eder bild uppföljes med rött till vänster och stort svagt grönt åt höger och något beigegrått knappt till vänster om mitten med tyngdplatsen upptill. Har Ni klart för Er, att detta beigegråa är en fråga om hår. Tag den tussiga bollen och gå in i den. I dess obefintliga inre vilar ett lejon. Med ljuvlig sötma utvecklar det sin värme, som vore dess tunga och dess kinders insidor en vackert vänlig sak i sig själv. Utsträckande sig plaskar och svalkar den strävsamma tungan ditt ansikte. -Och inte nog med det. Uppradade upptill vilar grå tunga blad. Få men icke räkneliga. Nedom sitter sidenpälsat, stort men icke litet, lejon. Stillasittande men med böljande (böljande men med buktiga) buktar dess lemmar. Benen urskiljbara, fram- och bakben (upp- och nedben) för sig de fyra tassarna för sig. de fyra tassarna vilar i alla vinklar. På vardera fyra tassarnas ändsidor utbuktar som håriga fruktartade (päron) former av tår täckta av dessa beigegråhårsmåpälsar. Ur kransar av hår väller ut en mörk nästan svart klopjäs. En nagelklo ur vardera kransen av stickiga hår.

Krystat och vanligt mörkt tonande talar lejonet så: "Vore det så att utstickande bollar av hår kunde förleda Er så. Skulle utstickande skrikigt fnitter föranleda Ert embryo att lägga morotsstycken på limpskiva och breda massor av smör därpå."

Under den gula hallonbusken. Du, jag, lejonet och världen.