Hojade i morse, med höga förväntningar, till en av stadens hälsocentraler för tillfället att sitta med under samtal mellan patient och läkare. Vi kandidater hade möjligheten att samtala lite med patienten före respektive efter mötet med läkaren. En riktigt bra övning på pappret som kan vara synnerligen givande men realiteten motsvarar sällan teorin. Murphy's kallas den visst. Patienterna var allt annat än villiga att låta en kandidat sitta med under samtalet och under en hel dag på HC fick jag möjligheten att vara med på två samtal. Två och två förresten, snarare ett och ett halvt. När jag var på väg till det andra samtalet efter att ha samtalat med patienten ångrar sig plötsligt läkaren i fråga och yttrar "nä, jag vill helst träffa denna patient själv".
Hej, här står jag med fånig strut på huvudet. Vattna mina fålar fem.
Lunchen bjöd dock på trevligt samtal med två ST-läkare i allmänmedicin och bidrog starkt till dagens positiva behållning. Tillika så gjorde även det samtal jag fick vara med på runt morgonkvisten som var intressant på många nivåer.
Någon timme efter lunch var det vaccinationstillfälle mot influensa och i princip inga fler inbokade patienter. Då avlägsnade sig jag och kandidat E därifrån med en målande känsla av snopenhet. Surt, sa räven. Det blev inte så bra som väntat.
Nu italiensk pasta med ruccola, pinjenötter, haricos verts och bacon tillsammans med en honungs- och citronglacerad bit fläskfilé. Hoppas på positivt moodswing post utfodring.
05 november, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Tur att du har dina underbara måltider! Knepigt att läkaren nekade dig samtalet! Om en patient inte vill är det väl lättare att förstå?! Vi har träffat många trevliga kandidater och Gry accepterade ÖL med en skock kandidater dagen efter stomiop. Alla fick titta på stomin genom den genomskinliga påsen. (Däremot tog det flera dagar innan hon själv ville kolla, men det är ju en annan historia.)
Sorgligt, men sådär tycker jag det är titt som tätt när man är kandis. Hur som helst, behåll dina höga förväntningar, när man tappar dem (tack och lov försvann mina inte förrän bortåt T11) försvinner liksom driven man behöver för att komma till och få vara med. (Antar att du redan har en sån.)
Man får suga åt sig de tillfällen som är bra desto mer istället och utveckla något slags strategi för hur man överlever tillvaron trots strut - det går, fast det är sorgligt att det ska behöva vara så.
pysseliten, det hjälpte en aning med mat. Dock hade en laddning Toffifee varit synnerligen optimalt.
Jo jag förvånades en hel del att just läkaren nekade mig "sit-in" eftersom patienten redan sagt det var ok. Men jag ville inte ta diskussionen med läkaren i fråga där och då pga patientens medicinska historia och status som var av mer psykiatriskt tung karaktär. Bara samtalet jag hade med patienten innan på egen hand var ganska svårt för mig, men det hade varit en mycket intressant sit-in att lyssna och observera.
För faktum är, hur ska man som kandidat lära sig om man inte får delta, se, observera och pröva?
Marie, jag börjar inse det. Mina höga förväntningar är nog trots det svåra att rubba från sina grundvalar, men det är ändå tråkigt när man upplever det. Det är väl som alltid; man får se glaset som halvfullt, se solen trots molnen och struten i papperskorgen.
PU:n är dessutom snart slut, några återstående moment och sedan väntar några månader med anatomi. Hej kroppen och palpation.
Vilken termin går du, är det termin 1?
Tycker de borde anpassa verksamheten mer till er studenter. Vi har en riktigt bra kurs från termin 1-4 där vi är på VC/sjukhus 1 dag/månad. De flesta är riktigt nöjda.
Jag har i snitt träffat 2-5 pat per dag, och haft samtal. Det kan alltid förbättras :)
drw, faktum är att jag för närvarande inte går på någon termin alls. Jag är antagen till läkarutbildningen via att först läst biomedicinprogrammet (hence anledningen till att jag också valt att doktorera), och vi läser nu en kombinerad kurs av Professionell Utveckling (PU) samt anatomi. När det är avklarat fortsätter vi sedan på T6.
Du kommer att träffa många många patienter, believe me, inna du är klar...och du lär dig också att gå och ta en kopp kaffe när du väntar=)
Ahaa I see, lustigt att vi båda läser anatomi, fast på olika terminer.
Det här är ju ruggigt dåligt! Det handlar så mycket om handledaren, hur den presenterar dig. På gyn (som jag går nu) är det ju extra känsligt, speciellt om man är man, och om handledaren då säger: "Det här är en student, är det okej om han undersöker dig? Du får självklart vägra om det inte känns bra för dig" finns det få kvinnor som tycker att det är okej att bli undersökt av en ovan. Om handledaren istället säger "Det är en blivande kollega som kommer att vara med. Okej, nu är det dags för undersökning, och då kommer Doktoranden att börja" säger patienten i princip aldrig nej. Och mår inte dåligt av det. Jag tycker att detta gäller alla patientmöten, inte bara själva undersökningsmomenten. Det ligger i allas intresse att blivande läkare får vara med (studentens: lära sig. Handledaren: ha någon som tar över efter pensionen. Patienten: ha någon vettig läkare att komma till även i framtiden.) vid patientmöten.
Jag tycker att Katbat har helt rätt, du kommer att få träffa tillräckligt många patienter under utbildningen, men handledare har inte bara ett ansvar att utbilda sina studenter, utan också att engagera och motivera.
Påpeka det till handledaren själv, om du har möjlighet, eller till någon ansvarig. Handledaren ska vara så förberedd att den bokar patienter som är lämpliga att ha med en student på, annars är det ju ingen idé. Och blir inte speciellt kul vare sig för studenten eller handledaren.
kat, ingen större tvekan på området med många patienter. Att även hinna med kaffe låter ypperligt.
drw, anatomi är the shit, som man säger.
fru k, tack för din fina kommentar. Mycket handlar absolut om handledaren. Nu igår var det dock olika läkare vi gick till och inte specifikt en enda. Samtalet som leddes av den trevliga AT-läkaren var toppen.
Det är mycket viktigt hur en handledare presenterar kandidaten, och samtidigt att hela processen gagnar alla inblandade precis som du säger. Vi lär oss, handledaren lär sig också (respektive pensioneras när tillfälle ges) samt att patienter inser att kandidater inte är tappad bakom en vagn. Förutom då när vi sovit dåligt och missat frukosten. Dålig kombo.
"blivande kollega" eller faktiskt ordet kollega gör ju att både jag "lyfts i självförtroendet" och att patienten känner sig lugn och trygg. För ingen läkare skulle ju låta mig göra ngt som läkaren inte kan handleda ordentligt. Och ngn gång är den första även för en per rectum eller ett spekulum. Fast det behöver inte patienten veta.
Fru K du har ju helt rätt helt enkelt.
kat, jo du det där med "blivande kollega" är en boost för självförtroendet på många nivåer. Det sa den väldigt duktiga handledare jag hade på ortopedakuten varje gång vi gick in till en patient. Så gott det fick mig att må.
Skicka en kommentar